Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af A. A. Grafström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXVIII
flätade han många nya blommor af ovansklig skönhet,
egnade att med sin teckning och färg fylla den tanke,
som uttalar sig med olika syftning i hans Fanny och i
hans Selma. - Han ntgaf Chorasi skaldestycken med den
mästerliga lefnadsbilden af den hädangångne vännen. I
Stockholm-Posten lät han införa början af sina episka
frag-menter, Gustaf den andre Adolf i Tyskland. Till
äldre psalmer, som han förut författat, lemnade han
nya - de anderikaste, som vår psalmbok eger. Flera
större poemer - såsom Mötet vid Alvastra - ehuru i en
sednare tid fullbordade, tillhöra denna tid. Äfven
till sorgespelet: Drottning Ingierd eller Mordet på
Eljarås utkastades planen och flera scener utarbetades
på Kumla.
Under all denna vitterlek egnade han den
samvetsgrannaste vård åt sina pligter sorn lärare. Med
sorgfällighet utarbetade han sina predikningar, med
skäl beundransvärda för den sannt fromma, evangeliska
anda, den "enfaldens vishet", som utmärker dem. I de
enklaste uttryck äro de djupaste sanningar sagda. Han
försmådde att för dem använda någon annan oratorisk
prydnad, än dem som ämnets egen höghet innebar. "Om
englar skulle predika, skulle de predika som Franzén",
har Tegnér sagt. - I vår homiletiska litteratur står
hans predikosamling ensam i sitt slag. Han hade icke
glömt, då han nedskref dem, Frälsarens egna ord:
"dem fattigom varder predikadt evangelium."
Endast af hans ovanliga, förundransvärda lätthet
att författa kan man förklara, att han medhann allt
detta.
Ehuru lycklig Franzén fann sin belägenhet och
kände sig belåten med sin ställning, inträffade
likväl förhållanden, som väckte tanken på en
flyttning till hufvudstaden. Han vacklade likväl
länge att i denna sak fatta ett beslut. Hvad som
sluteligen förmådde honom dertill, var, utom annat,
sannolikt kyrkobyggnaden, som i Kumla förestod. Det
gamla templet, alltför trångt för den folkrika
församlingen, skulle borttagas. Franzén fruktade för
de många ekonomiska bestyr, som med en kyrkbyggnad
voro förenade och som skulle, till betydlig del,
tillkomma honom såsom pastor. Han ansåg sig icke kunna
uppfylla dessa, för honom främmande och mot hans lynne
stridiga åligganden. Tvenne gånger var han på förslag
till Clara pastorat. Den första gången afslog han
uttryckeligen att stå i vägen för doktor Hagberg,
som jemte honom innehade förslagsrum. Den andra
gången, då professor Rogberg var hans medtäflare,
ansåg han för gifvet, att de flesta rösterna skulle
tillfalla denne utmärkte predikant. Sjelf hade han
redan helt och hållet vändt sin tanke från flyttning,
då underrättelsen kom, att han var utnämnd. Det var
icke utan, att han nu ångrade det steg han tagit. Med
saknad såg han sig nödgad att lemna en ort, som
blifvit honom kär, och en församling, der han vunnit
allas kärlek och tillgifvenhet. Vid afskedsstunden
hade allmogen talrikt samlat sig på gården, för att
ännu en gång se sin älskade herde. Djupt rörde honom
den sorg, sorn i allas ansigten stod målad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
