Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af A. A. Grafström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXIII
sökte han för att inspektera dervarande lappska
missionsskolor och i öfrigt taga kännedom om
församlingens tillstånd. Hans sista offentliga
embetsförrättning var det prestmöte som hölls
i Piteå 1842. Ålderdomens krämpor hade redan då
börjat försvaga den bräckliga kroppshyddan; men
hans själ bibehöll all sin fordna liflighet, och i
förhandlingarnes jemna och värdiga gång märktes ingen
svaghet, I det vackra tal, med hvilket han upplöste
synodalmötet, yttrar han: "Icke utan bekymmer öfver
den tyngd af åren, som jag allt mera begynt känna, och
den svårighet jag har att höja min röst * och finna
uttryck för mina tankar, isynnerhet då ansträngning
tröttat mina krafter, reste jag till detta, eljest
äfven för mig efterlängtade möte. Så mycket större
är nu min glädje, då jag, oaktadt dessa brister, att
ej nämna andra, af åldern oberoende, kan hysa det
hopp, att denna sammankomst slutas med en gemensam
tillfredsställelse/1 Tvenne år derefter afslutade
han med Minne af Vargentin den beundransvärda rad af
minnesteckningar, som ifrån 1811 oafbrutet fortgått
och utgör i svenska akademiens handlingar en sann
och varaktig prydnad.
Huru lifligt han i ålderns dagar icke blott med
sin uppmärksamhet följde de strider, som pågingo
såväl inom kyrkan som staten, utan äfven med värma
i dem deltog, visa flera af hans skaldestycken vid
denna tid, såsom X, Y, Z, eller hvem rår derför?;
Tron och Förnuftet, med hvilket stycke han öppnade
Hernösands bibelsällskaps offentliga sammankomst 1835;
skaldestyckena: Det står dock qvar det gamla ordet;
Till Straussianerna; Frågor till författaren af
grunddragen till den christliga sedoläran m. fl. I
inledningen till det sistnämnda säger han: "För
gammal och svag att sjelf deltaga i eldsläckningen,
må jag åtminstone klämta, nu såsom vid den Strau-siska
branden, hvars lågor synas redan hafva slocknat." Till
dessa, den gamle patriarkens väktarerop på Zions
murar, sluter sig äfven skaldestycket: Rabulisten
och Landtpresten, genom hvilket han hade ämnat att
vid prestmötet i Hernösand 1839 fästa en varnande
uppmärksamhet "på det ofog, som i Tyskland drifves med
den heliga skrift och vår derpå grundade religion" -
såsom han sjelf yttrar i förordet. Den korta tiden,
som för mötet var bestämd, tillät icke detta. Några
månader derefter föll han i en svår sjukdom. Under
* Denna svårighet hade på sednaste tiden tilltagit
genom det bröstlidande, som allt mer ökades. Men ehuru
han icke af naturen hade någon stark stämma, förmådde
han dock på predikstolen tillräckligt höja den för att
höras. Under de första åren efter flyttningen till
Hernösand predikade han ofta nog såväl i Hernösand
som i Säbrå kyrkor. En bonde yttrade till honom efter
en predikan på sednare stället: "det är märkvärdigt
att biskopen kunnat komma så högt upp i verlden och
har så lågt målföre."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
