Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skalor samlat sig på bordsskivan framför
Anders tallrik. Till sist var högen så stor som
en liten hattkulle.
Då reste Anders sig, lade ihop händerna
och räckte dem1 i höjden, så att de nästan
nådde upp till ryggåsbjälken i stugan, de blåa
ögonen, som genom vanan att blickä uppåt
till sist själva återspeglade himlens klara blå
och voro fulla av barnslig förtröstan, riktade
han stadigt mot taket och sade halvhögt:
— Tack, tack, käre Far!
Han gick bort till kakelugnen, där den
nyss uttagna bussen tronade på ugnens ena
hörn och knappt hunnit upphöra att ryka,
stoppade den i munnen och började
vandringen på nytt. Maria rakade ner skalorna på
tallriken, torkade av bordet qch gick ut med
resterna i köket. I mörjan i kakelugnen stod
kaffekitteln till värmes, och då Maria kom in
igen, hade hon med sig kopparna och1 ett
stycke kaksocker i ett papper.
Som han stegade upp och ner på golvet
från bordet därframme till köksdörren vid
kakelugnen drog, som för det mesta under dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
