Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagliga vinterpromenader, åter en bit av hans
livs saga upp, för hans syn.
Det gled en skuggning över det långsmala
ansiktet, och mungiporna med de många djupa
fårorna drogo sig uppåt.
— Nää du! sa’ Anders och rätade sig en
smula. Ola Mias Lars var en snålvarg och
gav aldrig något till de fattiga, som’ bodde
omkring honom. Jag gick hans; ärende som
behåller de arma vid rätt, som lovat att han
skall förlösa den fattige, som ropar, och de
elända, som ingen hjälpare hava.
Det var Satan, som höll sig framme, så
snart Anders mådde lite väl. Nu kom han
för att förstöra lördagskvällen för honom och
ville påminna honom om en synd, som Anders
inte, han visste inte själv av vad anledning,
kunnat förmå sig till att be om förlåtelse för.
Han hade aldrig kunnat förmå sig att ångra
den, och då ville han inte tala med Gud om
den heller.
Anders hade en tid i sin ungdom stulit
potatis och sill från de mera härgade och gett
åt fattiga änkor och orkeslösa gubbar. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
