Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledig söndagseftermiddagstimme eller en och
annan gemensam kyrkofärd om året, som nu
den här.
Så snart Lina och Maria hunnit förbi Sven
Johan påskyndade Kristina stegen och hade
inom kort glidit upp på andra vägkanten mitt
för honom’.
Sven Johan och Kristina voro gamla
bekanta sedan många år tillbaka. Han var endast
fyra år äldre än hön.–-Hans högresta,
spänstiga gestalt, med den raka näsan, de
öppna, gråblå ögonen och det rödblonda
helskägget, som föll över den två slag om halsen
virade, brokiga yllehalsduken tyckte hon var
det vackraste hon sett. Han tillhörde en av
dessa släkter därute, om: vilka alla hade gott,
men ingen något ont att säga och som aldrig
kunde skaffa sig ovänner. Sin far, som dog
medan Sven Johan var helt liten, hörde hän
ofta de gamla gubbarna omtala med orden: Ja,
se gamle Johan, det var en karl det! När detta
eftermläle fälldes över någon, var det det
rikaste och stoltaste arv som’ en son kunde
tänka sig. Och’ det fanns ingen därute att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
