Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppdriva, som kunde vittna annat, än att Sven
Johan var en sin far värdig son, antingen det
gällde att hjälpa de fattiga, eller det var fråga
om att ta ett livtag med havet och döden i
marsstorm och natt och snö och köld. Han var
styrman på Torsken, — — — i ett vrakelag
om fyra man med åttio sillgarn, och
dessemel-lan hjälpte han modern med skötseln av den
lilla torvan, som gav så mycket råg att man
brödfödde sig på den om året, och potatis samt
foder åt två å tre kor, vadan han tillhörde
de mera välsituerade därute.
Det var en gång för ungefär fyra år sedan
han hade sällskap från stan med Kristina. Hon
var den tiden den grannaste däkan på ön. Hon
var mörk liiksom halvbrodern och det
ramsvarta håret låg i en tung knut runt hela
nacken och svarta voro ögonens fransar och bryn
ovanom det friska och något fetlagda ansiktet.
Sven Johan hade ännu sedan dess inte glömt,
hur de mörka och runda ögonen kunde ge
ifrån sig en mild och varm glans eller
förgätit värmen från hennes fylliga, fasta hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
