Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätt ut som penslar. Sven Johan hade alltid
tyckt att utseendet endast föga harmonierade
med det kärlekens evangelium denne präst
antagit kallelsen att predika. —–Han
påminde inte lite om Pantzarstierna,
kommendanten på fästningen, som kom ut till ön varje
höst och jagade rapphöns och svor och skrek
och domderade så att det osade brännt kött i
åtta dar där han gått fram, men annars var en
herre så fin och förnäm att det sades att hän
aldrig kunde somna, om det inte satt en
båtsman och kammade honom till sömns om
kvällarna därute på fästningen. — — —
Storbukarna var ett sadant konstigt folk.–-
Eftersom! prästen läste kände Sven något
tukta–det var något välbekant, men
avskyvärt. — — Nej, vanvett, det kunde inte
vara möjligt!–-Jo, det var möjligt, det
fanns intet tvivel, nu kom: det en dunst till!
— — — Det var hälvetets andedräkt! — —
Gud i himmelen, vilket elände!–-Innan
han gick upp för att tjäna inför Herren
i hans tempel, och för att handhava Kristi
lekamen och blod, hade han sölat sina läp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
