Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
par i avgrundsflodens orenlighet. — — —
Även Anders Fall hade tydligen märkt det,
ty han vädrade och tittade allt skarpare på
prästen.
Så snart prästen sagt amen, gled Sven
Johan ut genom dörren. Han ldände
kväljningar och hade behov av att vara ensam.
Hans själ var i fullt uppror. Ett ögonblick
funderade hän på att inte gå in i kyrkan,
utån gå direkt ner till stranden och invlänta
de andra. När hän på sin vandring vände vid
östra kyrkogårdsmuren, började klockorna
ringa för tredje gången och’ prästen kom, följd
av klockaren, för att förrätta en jordfästning.
Vid klockornas ljud lyfte männen på hattarna
och kvinnorna nego. Sven Johan såg de
nigande och hälsande grupperna, men kom sig
inte för att följa bruket. I hans öron ringde
orden — — — och den stund varder
.kommande, då I varken på detta berget eller i
Jerusalem sltiolen tillbedja fadren, utan i anda
och’ i sanning–-
Som en bedövad vankade han tiU sist in i
kyrkan och satte sig ett stycke närmare dör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
