Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att få Ola att hålla sig lugn en stund, att i
det längsta fä det ögonblick uppskjutet, som
hon visste var oundvikligt, då Ola skulle
kränga vintermössan över det korpsvarta håret
och rusa på dörren med det outtalade, men
därför alls inte mindre oblidkeliga kravet på
att hans anhängare utan en minuts besinning
rusade efter. Hon kände honom tillräckligt
för att förstå att efter Petters vanvördiga tal
kunde den stunden inte vara långt borta, och
att inga löften om lugn och besinning skulle
hålla honom tillbaka när hans sinne en gång
kokade över.–-Hon, som var så van
att läsa i hans ansikte, såg att det stadiet
var hart när. De glimmande, bruna ögonen
och de svartnande dragen talade sitt tydliga
språk om att nu var hans själ ett sådant där
eldsprutande berg, som flaggkonstapel
Hel-gersson talat om för henne att han sett därnere
i de södra länderna och ur vilket det rann
brinnande tjära ut över marken. — — —
Sjöfolk ljuger nog lite ibland, men om det bara
var påhitt, så var det ett bra påhitt, och om
det funnes sådana berg, då liknade Olas sinne
i kväll säkert ett sådant. — — — Han satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
