Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med vänstra handen hårt tryckt på Luther
och ibland föreföll det som om han gjort en
ansats att resa sig. —–-Nu såg han på
henne. —–Månne han erinrade sig sitt
löfte? — — — Hon bet ihop tänderna, så
att det gjorde ont i tinningarna, och skickade
honom en fullviktig djurtämjareblick ur sina
stora, mörka ögon. — — Det hjälpte!
— — — Ola sjönk lydigt ihop.
Anders Fall lät tungspetsen framkalla en
lekande bubbla vid vänstra underkäken, hans
jättegestalt reste sig sakta och knakande som
en gammal stelbent björns, han lade armarna
i kors över ryggen, tågade sakta ner mot
dörren och begynte tala under det han vägde
på varje steg, så att de breda och av
årtiondens skurning urkälade golvtiljorna jämrade
sig. — — — Jämnt och med betoning flöto
orden i takt till rytmen i gången:
— Det är nog som Petter säjer, det få
vi erkänna! — — — Aposteln talar inte om
någon annan nådens ordning eller väg till
saligheten är Kristus själv. Han hade nog varit
närmare Sinai än du Ola, han hade träffats av
blixtarne därifrån så att han var lekamligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
