Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likadant. Det var alltihop ett enda piskande,
tjutande, rykande och yrande och på topparne
av de fradgande sjöarne bar Tjuren sig åt som
om den inte kunde bestämt besluta sig för
vilken sida den skulle vända upp.
Det tyckte Ola Göransson var obegripligt
dumt gjort av Gud. Det gamla släkthumöret
hade fått överhand på både kristlig
ödmjukhet och dödsfruktan. Ola flög fram i stäven
och fick tag i fånglinan, vilken var fäst i
trossen, som förband ekan med garnlänken.
Manfred kunde ännu, fast det var femton år
sedan, känna hur Tjuren, liksom vettskrämd
för den av järnvrede fattade mannen däi
framme i fören, skälvde som ett löv för hans
björntag, när han drog in gamen. När
länken efter ett par timmars övermänskligt
arbete för andra gången under natten var inne
i ekan och Ola gjort segel och Manfred
frågade honom om han inte skulle reva så röt
gubben:
— Nej! Han får segla ut mig om Han
vill, jag går för fullt! Gör dig redo att följa
mig nu!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
