Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan av öborna i ungdomen seglat till sjöss,
hade talat så, och slaktarne, de med de stora
plånböckerna och de hängande istermagarne,
hade bedyrat sina uppgifter på1 det viset. Men
trots dessa exempel talade ingen av öborna
sådant på nykter kaluv. Det var ett avskyvärt
språk. Det var något som herrarne hittat upp
för att skrämma enfaldiga bönder med det;
slaktarne använde det, när de ville tvinga dem
att sälja en ko för billigt pris, och skepparne
talade så när de ville ha sjöfolket att lyda.
Till sist hade det rent av blivit en vana för
»de store» att tala på det sättet. De rytande
herrarnas fruntimmer talade märkvärdigt nog
ett helt annat tungomål. Då de kommo ner
till fiskbron för att köpa sill voro de så fina,
att de i sin bottenlösa fömämh;et inte kunde
säga sill utan »säll», inte nä utan »ne», inte ja
utån »jåå». Mycket mer sade de inte, och
det syntes på dem att språket var tungt att
tala. Men rang och ställning förpliktade!
När man var gift med en poliskonstapel eller
en timmermansförman eller en handlande och
man inte »varit annat än piga förut», som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
