att makarne återfanno hvarandra vid boet, ehuru de kanske flyttat fram och åter på olika tider. Lika anmärkningsvärd syntes den utmärkta ordning vara, som några foglar (gäss, tranor, storkar m. fl.) iakttogo under sjelfva flygteu, samt den stränga periodiciteten öfverhufvud. L. Erehm ') framhåller slutligen, att ”vissa fogelarter alla år komma till bestämda orter, men alldeles ej beröra andra ställen i närheten”, livarföre han ansåg att ”foglarne under flyttningarne måtte hålla sig till vissa stråkvägar. Dessas förlopp bestämmes genom berg, skogar, floder, sjöar och mindre vattendrag, äfvensom genom markens beskaffenhet. Men märkligt nog hopas foglarne ingenstädes längs vä-garne, så att de skulle lida brist på föda, utan bland dem herrskar så att säga ett inqvarteringssystem.” Likaså meddelar Naumann uti sitt bekanta verk öfver Tysklands foglar talrika iakttagelser, sådana som de nyss anförda, på grund hvaraf han senare2) uttalade den åsigt, att ”flytt-foglarne måste följa bestämda vägar genom luften, längs hvilka vissa punkter på jorden tjena dem till säkra rastställen under färden, medan få eller intet enda exemplar visa sig på andra ställen.” Om också frågan sålunda gestaltat sig i en bestämd form, en hypotes, lät likväl beviset vänta på sig. Att inslå en experimentel metod3) såsom man kunnat göra med fiskar vid kläckningsanstalter, hade tydligen varit så vanskligt, att föga någon framgång deraf kunnat förväntas; det återstod endast att leta efter svaret genom noggrannt akt- ') Brehm, Der Zug der Vögel. Okens Isis 1828, s. 919. *) J. F. Naumann, Über den Vogelzug mit besonderer Hinsicht auf Helgoland. Iihea 1846, s. 18. 3) Millett har framkastat ett förslag, att förse flyttfoglar med olika färgade trådar såsom märken, för att dermed kontrollera deras färder. Etudes sur les Oiseaux voyageurs et migrateurs et sur les moyens de les protéger. Bull. Soc. imp. d’Acclimat. 1S66, s. 272—282. (Se Arch. för Natnrgeseh. 1868, 2, s. 163, Hartlaub.)