menet, hvilken faller inom zoogeografins område och så att säga bildar stommen, kring hvilken de öfriga resultaten kunna gruppera sig. Det är denna sida förf. åsyftar att med sina i närvarande afhandling nedlagda studier af flytt-ningsfenoruenet i någon mon belysa, genom att lenma ett bidrag till utredningen af frågan hvilka vägar flyttfoglarne färdas för att komma från sina häckningsställen till vinterstationerna och tvertom. Redan Linné ') egnade foglarnes flyttningar en särskild afhandling, men medgaf sig hafva ingen kännedom om hvilka vägar de färdas. Det ligger också i sakens natur, att om än sjelfva frågan vid hans tid kunde uttalas, man dock ej får gå så långt tillbaka för att finna första antydningarne till svaren. Innan man nemligen något så när lyckats utreda i hvilka länder de enskilda arterna i allmänhet häcka och hvar de tillbringa vintern, kunde ej gerna uppstå någon tanke på färdens gång emellan båda stationerna. Ty först under utredningen af dylika föregående frågor samt af sättet hvarpå olika arter verkställde sin resa, fann man anledning att förmoda en större regelbundenhet i anfördt afseende och dermed äfven skäl att samla fakta till dess belysning. Talrika och med omsorg gjorda iakttagelser, nedlagda i en stor mängd arbeten, gåfvo snart vid handen, att icke allenast arten i sin helhet återfann hemlandet i norden, utan att ofta nog ett bo om våren togs i besittning af samma fogelpar, som begagnat det flere år tidigare i en följd; man öfverraskades likaså deraf, •) Linné, resp. Ekmarck, Diss. acad. migrationes avium sistens. Upsalise 1757. — ”Qva vero, finibus transgressis patrise, iter continnant via emigrantes nostrates, plerumque ignoramus.--Hane vero rem po- steri, dum variae gentes in emigrationes avium diversis locis factas ob-servationes cum orbe erndito communicaverint, fusius clariusque exposi-turi sunt” (pagg. 37—38).