flyttningarnes riktning; allt som uteslutande berör tiden lemnas deremot å sido. Redan i begynnelsen af arbetet förklarar Middendorff sig hafva kommit till den öfvertygelse, att många fogel-arter hålla sig till vissa flyttningsvägar. Olikheten emellan detta resultat och Kesslers ofvan anförda, finner Middendorff förorsakas deraf, att olika foglar härvid förhålla sig olika: simfoglarne och vadarne, hvilka Middendorff undersökt i norra delarne af kontinenten, äro i följd af sin natur bundna vid vattendragen; Kessler åter arbetade företrädesvis med landfoglar i vestra Ryssland, afsides från de stora stråkvägar, som för en del arter gå genom Rysslands ostliga delar. Det af Middendorff beoragrnade förfaringssättet är i ö ö O korthet följande *). Af de i sin helhet meddelade uppgifterna om dagen då foglarne anländt till olika orter tages främst medeltalet för livarje enskild ort; för att dernäst åstadkomma en öfverblick af inedelankomst-data, förbindas inbördes alla orter med samma datum medelst en uppå kartan uppdragen linie, benämnd isepiptes, på samma sätt som man uppdragit isotermer, isoterer och isokimener. Emellan tvenne närliggande linier kommer således att ligga ett bälte eller en zon, i hvilken fogelarten under flyttningen befinner sig relativt liktidigt. Isepipteserna och me-delankomst-zonerna komma i allmänhet att förlöpa i breddgradens riktning mer eller mindre jemut invid hvarandra och bilda på olika ställen bugter beroende af artens förhållande på skilda orter. Frånses nu mindre oriktigheter, som uppstå genom observationsfel eller bristande material, så böra, enligt Middendorff, dessa linier och bälten genom sina böjningar grafiskt framställa flyttningens gång; en närmare analys af dem bör således lemna nyckeln till problemet om flyttningstiderna och vägarne. i) Ett reforat af arbetet finnes uti Öfversigt af Finska Vet.-Soc. Förli. 1855—56, s. 112—120.