fogelfaunan i östra Sibirien, Japan och Kina äfvensom Indien och andra delar af Asien hafva likaså uppdagat många omständigheter, som äro upplysande för flyttningarne i samma länder. Man har också förmodat att flyttningarne här skulle gå från Kamtschatka längs kusten söderut (Tiedemann, Schlegel). Slutligen kan här anföras en framställning af ämnet, hvilken väl omfattar ett vidsträcktare område än de fornt vidrörda, men icke desto mindre är schematisk, emedan bevisning eller grunder för påståendena icke meddelas. Holmgren ') meddelar nemligen en kort öfversigt af flytt-ningsvägarne i gamla verldens norra delar, särskildt Europa, af följande lydelse: ”1 den nordliga hemisferens länder sträcka flyttfog-larne i det hela taget mot söder, hvarigenom en del af de sibiriska arterna komma att öfverviutra uti Indien och flertalet af dem, som bebo de nordligaste delarne af Nord-Amerika, uti de sydligare trakterna af Förenta Staterna. Dock får fogelsträcket en betydlig dragning åt öster eller vester, på grund af de mellanliggande ländernas naturförhållanden och i följd deraf, att några foglar helst sträcka längs kusten, andra längs bergen, andra öfver låglandet och slätterna eller längs utefter de större vattendragen, eller följa ögrupperna för att passera de stora hafven. Således måste de sibiriska foglarne draga ett långt stycke mot öster eller vester, innan de antingen öfver Japan eller Persien kunna uppnå det mildare vinterklimatet. Genom Europa gå isynnerhet trenne hufvudvägar för flyttfogel-sträcket, nemligen: 1) Från Ishafvet längs Norges, Jut-lands och Hollands kuster för många strandfoglar. — 2) Öfver det nordeuropeiska låglandet, från Skåne och Danmark genom Tyskland och Frankrike samt vidare derifråu antingen genom Languedocs dalsänkning eller längs med >) A. E. Holmgren, Skandinaviens foglar I, 1866, sidd. 48—49.