för djerft att gå geografiska upptäckterna i förväg och härvid tänka på det i senaste tider på dagordningen upptagna Kung Karls land, eller kanske på det omtvistade Giles (Gillis) land, begge liggande i norr och nordost om Wa-rangerfjord emellan Spetsbergen och No va ja Semlja '). Detta dock endast såsom en förmodan. Hvad åter angår fortsättningen af flyttningsvägen från södra Norge åt sydligare nejder, anfördes redan uppgifter att många af arterna förekomma årligen om ock fåtaligt vid södra kusten och Christiania-fjordens yttre delar. Angående samma arters förekomst längs de derpå följande svenska och danska kusterna meddelas längre fram närmare uppgifter. Det lider således intet tvifvel derom, att flere arter mer eller mindre regelbundet flytta från Lindes-näs längs Norges södra kust och vidare längs Sverige och Danmark. Likväl är det anmärkningsvärdt, att de yppas på nämnda kuster vida mer fåtaligt än vid Norges ve-stra kust (t. ex. Anser bernicla), samt att några t. o. m. alldeles saknas här. Det finnes vidare ingen anledning att tro dessa foglar flytta tvärs öfver Nordsjön i sydlig riktning förbi Danmark. Deremot har man omedelbart iakttagit, att några af arterna, liksom åtskilliga andra foglar, sträcka från södra Norge öfver till norra delen af britiska öarne, Hebriderna, Orken-öarne och Skotland, der följaktligen ledtråden till flyttningsvägen borde återfinnas. Emellertid torde det vara lämpligare att innan denna riktning fullföljes, betrakta i ett sammanhang arternas förekomstställen i öfriga delar af Skandinavien. ■) Petermanns Geographische Mittheilungen 1872. sid. 111.