häckfoglar som förut, men beklagligtvis saknar man ännu närmare notiser om flyttfogelfaunan derstädes; de enda ornitologer som besökt nejden ') hafva nemligen vistats der endast sommartid. Finge man likväl utaf arternas flytt-ningstid vid Warangerfjord sluta till sannolika förhållandet ostligare, så borde åtminstone några af arterna redan vid denna tid kunnat blifva iakttagna derstädes, i fall de verkeligen skulle förekommit. Emellertid anföres derifrån, förutom häckföglarue, knappast mer än en, Mergulus alle. Så litet trakten således för närvarande är känd, kan man med visshet säga blott att de arter flytta till Finmarken längs lappska halföns norra kust, hvilka häcka der (Tr. maritima, Larm glaucus och tridactylus) samt sådana som veterligen häcka ostligare vid Ishafskiisterna men, såsom af det följande framgår, hittills aldrig regelbundet eller talrikare förekommit flyttande uti länder söder om samma kuster (Phalaropus fulicarius, Fuli gula Stelleri, Larvs leu-copterus, eburneus och Mergulus alle). Återstå således de sex första ofvan uppräknade arterua, om hvilka för handen varande fakta lemna ovisst, hvarifrån de äro hemma. De häcka med säkerhet ostligare på Novaja Semlja eller i Taimyrlaudet (se längre fram), dels på tundror inne i landet, dels nära kusten. I sjelfva verket erbjuder icke det splittrade och i sitt inre ishöljda Spetsbergen några för dem lämpliga häckningslokaler, hvarföre det äfven. är föga troligt att de skola upptäckas der häckande, åtminstone ej till sådan mängd som flyttar vid norska kusten. Möjligheten åter af en färd hit från öster längs kusten kan icke förnekas, men bristen på iakttagelser kunde anses som ett negativt bevis för att de icke komma härifrån. Ar detta antagande riktigt, så återstår endast att vänta utslaget af framtida undersökningar uti högre arktiska nejder, der foglarue antagligen fortplanta sig. Måhända är det icke >) Middendorff och Lilljeborg.