Larus eburneus. Göteborg i dec. 1848, Nilsa. Ölands fyrbåk d. 23 jnli 1867 Meves; Gotland våren 1854 Wetterberg, Meves; Gotska sandön i maj 1867, Eisen och Stuxberg. Gefle i febr. 1853, Nilss., Hartm. Mergulus alle. Endast om vintern. Bohuslän, i synnerhet mellan Tjörn och Göteb., årligen enstaka, äfven i sällskap, W. v. Wr. År 1830—31 väderdrifven i mängd till Skånes kuster, mest vid Ystad, Nilss.; n.ö. Skåne stundom, Wall.; eljest säll8. Åström. Gotland en gång om vintern, Chassenr, Sundev. Östra Smål., Tiselius, skall förekomma oftare om vintrarne. Hel-singland en g., Wiström. — Ibland inåt land; Örebrotrakten ett par ggr Sundstr.; Wenern, Wormen Nilsson. Vid första blicken på ofvanstående enskildbeter varsnar man, att en synnerlig öfverensstämmelse råder arterna emellan. Alla äro funna längs södra och östi’a kusterna, de flesta fåtaligt vid vestra, men i det inre af landet uppträda allenast några arter och veterligen blott på vissa orter *). Från norra Sveriges såväl inre som kusttrakter saknas deremot alla observationer om dem, icke beroende af brist på iakttagelser i allmänhet (ehuru sådana dock finnas härifrån till ringare mängd), utan påtagligen deraf, att sagde arter alldeles icke förekomma här under flyttningarna. — Några arter såsom Char. helveticu8 Ans. albifrons Tringa (alla arter » leucopsis utom Tr. mar.) » bernicla visa sig i massor vid Skånes södra och östra kust, flockvis vid Öland och Gotland samt i större eller mindre antal vid kusterna af östra Småland och Östergötland; i Södermanland vid Mörkö, äfvensoin i Stockholms skärgård åtminstone i enstaka exemplar; ett mindre antal arter träffas ') Såväl för Sverige som öfriga derefter afhandlade länder anföras samtliga fyndorter på en gång; men de som ligga uti ländernas inre delar granskas, för öfversigtlighetens skull, särskildt för sig längre fram (sid. 84).