och arenaria. I trakten af Archangel åter liafva visat sig Charadri-us helveticus, Tringa camitus, minuta och arenaria enl. Mcves •) samt Anser leucopsis enl. Lepechin och Mid-dendorff2); Larus glaucus åter t o. m. häckar uppå Solo-vetski-öarne och Mergulus alle finnes äfven om sommaren vid vikar af Hvita hafvet. Vid mynningen af samma haf har man dessutom iakttagit Tringa subarcuata, Anser albi-frons(f) och Fuligula Stelleri stadda på flyttning (se notiserna från Finland). — På grund häraf torde det ej kanna dragas i tvifvelsmål, att fortsättningen af den flyttningsväg, som för arterna blef fullföljd till finska vikens botten, härifrån går tvärs öfver landbältet, förbi Ladoga och Onega samt längs Hvita hafvets södra kust utåt dess mynning. Den närmare bestämningen af öf-verfartens geografiska sträckning öfver land måste likväl för närvarande lemnas å sido, emedan de iakttagelser äro alltför otillräckliga, hvarpå slutsatserna kunna grundas. Sannolikt inslå olika arter något skilda vägar; antingen (de flesta sjöfoglar) direkt ofver Ladoga och Onega från bottnet af ena viken till den andra, eller också (de flesta vadare) längs samma sjöars stränder och floden Onega samt Dwinas nedre lopp. Anm. Redan tidigare har V. Falck uttalat den förmodan, att Larus glaucus flyttade från Hvita hafvet till Finska viken (Notices sur le L. gl., rencontré dans le golf de Finlande; Acta Soc. sc. fenn. 1844, sid. 659). W. v. Wright framhåller likaså, att F. Stelleri och Som. spectabilis aldrig visa sig i Bohusläns skärgård, hvarföre han frågar om de möjligen också likasom den förstnämnda flytta öfver land till Finska viken, ehuru detta strider emot deras natur och foglame ej veterligen slå ned i finska sjöarna (Göteb. Vet.- och Vitt.-Akad. Handl. ') Meves, Oruitol. iakttagelser i iuirdvestra Ryssland; Sv. Vet. Akad. Öfversigt 1871. Se härom förf:s anm. i Finlands fuglar II, s. 357.