Lams eburneus. Enstaka gånger fnnnen om vintern på östra kusten; Shetlands-öarne vid Balta sound; Banff, Durham, Yorksliire. Vid sydkusten, S:t Leonards i Sussex och Torquay i Devonshire. Vid vestkusten, Firth of Clyde. Irlands vestra kust och Galway. Mergulus alle. Om vintern talrikast på ostkusten efter stormar (särskildt i okt. 1841). Hartlepool i Darham, Eedcar i Yorksliire, Lincolnshire, Norf., Suff., Essex, Kent, Sussex; sällan vid sydkusten, Devonshire, Cornwall. Vid vestra kusten, Cumberland, Bristol. Äfven på flere ställen i inre landet, Birmingham, Worcestersh., Skropshire, vid Sevem, i Hertfordshire. På Irland, Wexford, Kerry. På britiska öarne hafva alla arterna (utom A. hyper-boreus) blifvit anträffade längs kusterna, medan allenast någon enda art erhållits uti det inre. Larus tridactylus är den enda som häckar här. Samma arter, som enligt regeln 1 O © öfvervintra uti nordligare länder (Plial. fulicarius, Somat. spectabilis, Fuligula Stelleri), visa sig här ytterst sällan om vintern, de åter livilka vanligen tillbringa den kalla årstiden vid Nordsjöns öfriga kuster vistas också här lika talrikt; sådant är förhållandet med de flesta simfoglarne samt ett par af vadarne. De öfriga visa sig vid öarne blott om hösten och våren samt flytta således längre bort. Beträffande fyndorternas läge och individernas fördelning befinnes en stående regel gälla (undantag Cygnus minor — Bewickii), nemligen att foglarne uppträda mest regelbundet och talrikt på orter vid östra kusten, vanligen från nordöstra Skotlaud och Shetlands- samt Orkeu-öarne ända till Kent och Kanalens smalaste del; vidare förekomma de, oin ock ej alltid lika talrikt längs sydkusten ända till Cornwall i vester. Deremot anträffas samma arter vida mera fåtaligt utmed vestra kusterna af samma ö och på Irland, på sistnämnda ställe vanligen mera på ostkusten. De uppräknade arterna flytta således utmed britiska öar-