gifva den mest sannolika sträckningen af flyttningslinierna, är likväl berättigadt, särdeles som man dervid kan liafva ett rättesnöre uti förut dragna slutsatser. Fyndorterna äro öfver huf-vud belägna i Taimyrlandet (hvarest ett särdeles stort antal af arterna häckar), vid hela norra kusten, särskildt mynningarne af Jenisei och Lena, samt omkring Kamtscbatka; uti södra Sibirien åter i trakten af Baikal, i Daurien och Amurlan-det. Från hela antalet arter kunna några helst särskiljas genast, hvilka angifvas allenast för Taimyrlandet och kusten närmast vesterut, nemligen Anser leucopsis, bernicla och rtijicollis; det gifves knappast exempel derpå, att dessa skulle blifvit ertuppade annorstädes i Sibirien än i de nordligaste och vestra delarne. Dessa arters flyttningsväg förlöper således från Taimyrlandet åt sydvest samt längre vesterut såsom ofvan blifvit utlagdt. Bland de återstående kunna några likaså grupperas för sig nemligen P halar opus fulicarius, Somateria spectabilis, Fuligula Stel-leri, Larus glaucus, leucopterus och tridactylus, hvilka redan förut befunnits flytta nyssnämnda väg, men dessutom äfveu förekomma annorstädes, nemligen vid öfriga ishafs-kusterna (der äfven de för A. levcopsis och bernicla vikarierande Anser leucopareia och nigricans uppträda). För dessa arter förlöper flyttningsvägen alltså från Taimyrlandet och möjligen ännu nordligare öar, österut längs efter Sibiriens ishafskust samt kusterna af Kam-tschatka nedåt till Ochotska hafvet. Om ingen af dessa foglar han man sig bekant, att de skulle färdas längre bort, utan de flesta stanna att öfvervintra redan vid Ivamtschatka. De återstående foglarne (Charadrins helveticus, alla a-art erna, Cygm/s minor, Anser albi- frons och hjperboreus) förekomma deremot ej allenast vid kusterna utan ock i det inre af landet. Det torde knappt kunna betviflas, att åtminstone största delen af de foglar, som vintertid eller vår och höst besöka Baikal sjön, kommit dit längs Jeniseifloden ända från kusten och