således från Sibiriens nordligaste delar; sannolikt fortsätta somliga färden längs Selenga inåt det obekanta IIög-Asien (jfr ofvan sid. 24). Vidare passerar en stor mängd foglar af de anförda arterna från häckställena O O längs kusttrakterna till mynningen af Lena floden och uppför densamma, samt öfvergår vid dess källor till andra vattensystem. Måhända kommer en del längs hufvudkällan till Baikalsjön, säkrare är det, att största delen färdas längs Witim till Daurien, och (enl. Radde se sid. 24) antingen inåt Mongoliska hög-steppen i trakten af Tarei-nor eller längs Amur-floden österut. Det är möjligt, att en del verkeligen fullföljer flodens bågböjda lopp ända till mynningen och återvänder samma väg om våren, men i betraktande deraf, att en del foglar visa sig om våren tidigare vid flodens sista båge mot söder, än vid det i nordost derom belägna utloppet, synes det mer sannolikt, att foglarne redan före flodens sista böjning mot nordost, fortsätta längs Sungari inåt Mandschuriet eller längs Ussuri till Ainurlandets södra kusttrakter. Samtliga dessa vä-gar tarfva dock ännu närmare utredning. Östra och sydöstra Asien samt Australien. Charadrius lielveticus. Japan, Siebold '). Sharpe och Dresser (op. cit.) uppräkna fyndorterna Kina, Formosa, Borneo, Java, Timor, Gilolo, Nya Guinea, samt uppgifva att fogeln tillfälligtvis kommer till kusterna och norra delen af Indien, såsom Madras och Calcutta. Ost- och vestkusten af Australien, Gould 2) (sid. 224). Pkalaropus fulicarius. TTppgifves vara funnen i Indien, Blyth 3). ’) Siebold, Fauna japónica, Aves s. 106. *) Gould, Handbook to the Birds of Australia. London 1865, II. *} Blyth, Proc. of the zool. goc., enl. Droste-Hiilshoff (op. cit. 8. 175).