59 — Östersjöns alla öar och kuster, 59, 53, 68 — Danmark, 69 — Nordsjöns sydkust, 73 — Kanalen, 82, Europas, 82, och Afrikas alla vestra kuster, 100. Ca. Samma väg till öster- och Nordsjön, — längs floderna (inåt mellersta Europa, 92—94), särskildt Khen och Rhone, 93 — Medelhafvets vestra kuster 93, 97. D. Taimyrlandet, Ob-viken och floden, 106 — mellersta Ural, 105 —Wolga, Don och Svarta hafvet, 104 — östra Medelhafvet, 108 — Nildalen och inre Afrika, 110— Röda hafvet, Aden-viken och Afrikas ostkast, 111. Da. Samma väg längs Obfloden, 106 — Uralfloden, Kaspiska hafvet och Persien 113. — Eller också: Obfloden — Stepperna 113. E. Taimyrlandet, Jenisei, Baikal, 117 — Selenga, Mongoliet, 118. F. Taimyrlandet, Ishafskusten, Lena, Amurs mellersta lopp och Sungari, 118 — Japans och Kinas kuster, Ostindien och Australien, 119. 6. Sibiriens och öfriga Asiens alla östra kuster, 117-119. 0. Sibiriens ostliga ishafskust, Kamtschatka, Kuri-lerna och Ochotska hafvet 117. närtill kan ännu läggas en öfvergångsväg, X, delvis fallande utom området: Grönland— Island, Färöarne, Bri-tiska öarne, 79 — Frankrikes kuster, 82. Sedan härmed de vägar blifvit geograiiskt bestämda, längs hvilka arterna flytta, må särskildt angifvas hvilka af dem hvarje art besöker och huru långt enhvar färdas innan dess vinterstationer vidtaga. Efterföljande tabell lemnar en öfversigt häraf; arterna följa ungefar i den ordning deras vinterqvarter vidtaga, räknadt från norr till söder. Fåtaligt besökta stationer angifvas inom parentes; med ? betecknas, att arten förekommit så sällan, att en bestämd station ej kunnat upptagas; med — åter, att arten icke besöker den i fråga varande linien.