Sedan numera de utvalda arternas fyndorter land tor land blifvit underkastade en granskning, hvaraf resultaten anförts efter hand, må för bättre öfversigts skull de spridda slutsatserna i korthet sammanfattas ur olika synpunkter. Främst må ställas en sats som är giltig för alla arterna, och utgör grunden, hvarpå de öfriga resultaten hvila: Under flyttningarna från häckni ngsställena till vinterstationerna och tvertom, färdas de hittills undersökta arterna ingalunda regel löst åt spridda håll, utan längs geografiskt begränsbara vägar. Oessa fortgå från norden till sydligare länder, icke i något bestämdt väderstreck, utan i de mest vexlande riktningar. På orter bredvid eller emellan dem visa foglarne sig deremot enligt regeln icke. Inom gamla verlden befunnos arterna flytta längs nedannämnda, i ordning från vester till öster uppräknade flyttningsvägar. Tab. I. Flyttningsvägar °). A. Sibiriens vestra ishafskust, sid. 64 — Novaja Semlja, 63 — norra Rysslands kust, 62, 63 — Lappska halföns kust, 46, 59 — Norges kuster, 42, 47 — Britiska öarne, 77, 76, och Nordsjöns öfriga kuster, 69, 73 — Kanalen, 82. B. Spetsbergen, 44, och närliggande öar 46, 47 — Finmarken och Norges vestkust, 59, 42 — Britiska kusterna, 77, 76 — Frankrikes och Spaniens atlantiska kuster, 82 — Afrikas hela vestkust, 100. C. Novaja Seinljas norra och södra delar, (117), 63 — norra Rysslands kust, 62, 63 — Hvita hafvet, Onega och La-doga, 60 — Finska viken (resp. Östersjöprovinsernas inre), *) Uppå medföljande karta äro vägarne uppdragna med rudt samt, likasom härefter uti afhandlingen, betecknade med hrar sin bokstaf. Sidtalen hänvisa till det föregående, hvarest de resp. länderna afhaud-lats i detalj.