Tagas de meddelade tabellariska öfversigterna i närmare betraktande, så kunna derur bärledas några slutsatser, som belysa de undersökta vägarnes natur och beskaffenhet. Tab. I och den i slutet af afhandlingen meddelade kartan utvisa, att samtliga vägarne hafva sitt ursprung från trakter invid Ishafvet eller öar uti detsamma, samt till en början förlöpa i närheten deraf eller längs dess kuster. Tre af dem fortsättas också omedelbart utmed angränsande oceaner, linierna A och B, till Atlantiska, O åter till Stilla hafven; de öfriga afvika mer eller mindre inåt land. Denna geografiska skiljaktighet sammanfaller dock ej med andra olikheter. Tab. II och III angifva en märkbar olikhet uti arternas fördelning och talrikhet längs vägarne A och O å ena sidan och längs alla öfriga å den andra. Åtskilliga arter flytta nemligen uteslutande eller till ojemförligt största antalet längs de förra, medan de sällan eller aldrig besöka andra linier; dessa äro Tringa maritima Larus glaucus P halar opus fulicarim n leucopterus Fuligula Stelleri » ebumeus Somateria spectabilis Mergulw alle. Måhända kunde Larus tridactylus också räknas hit. — Härvid är dock en reservation af nöden. Redan ofvan (s. 46) medgafs möjligheten, att några andra arter likaså flytta längs lappska halföns norra kust (linien A), ehuru hittills kända fakta ej bestyrka detta. Tvertom åter besöka några af nu uppräknade arter fåtaligt eller sällan äf-ven linien C, ja t. o. m. Ca. Dessa fall äro dock undantag, som för ögonblicket ega blott ett underordnadt intresse, och längre fram skola skärskådas för sig. L. ebur-neus och M. alle tillhöra blott den vestra hälften af ishafvet och besöka derföre ej linien O. — Enligt tab. II hafva de uppräknade arterna sina vinterstationer högre upp mot norden än alla de andra. Såvidt det är bekant företaga