pelvis utvisar redan den approximativt uppgjorda tab. IV, att de flesta af vadarne infinna sig längs linien C vid Östersjön tidigare om hösten (aug.—sept.) och senare om våren eller åtminstone samtidigt med de andra arterna (maj— juni); de flesta simfoglarne åter flytta på samma orter senare om hösten (sept.—okt.) samt tidigt om våren (maj). A andra sidan utvisar en blick på tab. II, att just de förra arterna hafva sina vinterstationer längs samma linie vida sydligare (Medelhafvet, Afrika) än de senare (Nordsjön, Östersjön); begge grupperna passera således ganska olika långa vägstycken. Förhållandet blefve än tydligare om flere pelagisk-litorala foglar skulle upptagits i tabellen. Funnes nu att tillgå typiska serier af medeldata, rörande alla i fråga varande arter, så skulle derur utan tvifvel framgå, att tiden, då en af dem uppträder på en viss del af någon flyttningslinie, står i nära sammanhang med den vägalängd arten dittills haft att passera från vägens utgångspunkt. Att säga det ena momentet vara ett uttryck för det andra *), eller att de stå i direkt förhållande till hvarandra, vore dock att skjuta öfver målet, enär det ena momentet beror af det andra allenast under samtidig inverkan af mångahanda andra omständigheter. — Ett annat exempel. Erfarenheten utvisar, att flyttningstiden för de pelagisk-litorala foglarne, hvilka hemta sin föda ur vattnet, om våren inträffar så snart islossningen för sig gått, om hösten åter någon tid förr än vattnen tillfrysa på orter vid flyttningslinien. Fullständiga serier af medeldata skulle troligen bevisa, att dessa arters ankomst nästan uteslutande, andras åter i någon mon beror af islossningen eller isläggningen vid flyttningsvägarna. Dessa båda exempel utvisa, att flyttningstiden beror ntaf olika hufvudsakligen verkande orsaker, i förra fallet af allmän, i det senare af *) Collingwood, Remarks on the migration of Birds. Rep. brit. ass. 1858, s. 121.