det förekomstlokal och uppträda i begge serierna inom skilda grupper. En mängd foglar, som kläcka t. ex. vid sött vatten, flytta längs saltsjökuster, audra häcka på kärr och myrar, men flytta längs floder o. s. v. Sjelfva vexlin-gen af grupper sker dock alltid enligt den bestämda regel, att arten i flyttfogelserien uppträder i en föregående*), i häckfogelserien åter i en efterföljande grupp, men icke tvertom. Åtminstone känner förf. ingen enda fogelart, som skulle öfvergå längre fram i serien, medan talrika exempel kunde anföras på arter, som följa den gifna regeln. Fäster inan afseende vid flyttfogelgruppernas geografiska fördelning under häckning stiden**), befinnas uti norra hemisfären de pelagiska arterna företrädesvis tillhöra de tempererade klimaten, hvarest oceanerna hafva större utsträckning än i norden, der åter landmassorna taga öfver-hand. I följd af kontinentens läge äro de nordligaste möjliga häckningsplatserna belägna vid hafvet och häckfogel-faunan i höga norden bildas derföre till största delen af flyttfoglar inom de första grupperna af litorala arter. De fluvio-litorala åter äfvensom kärr-flyttfoglarne uppträda forst inom kontinentens skogbevuxna delar. Landflyttfoglarna slutligen förekomma väl redan vid ishafskusterna, men blifva öfvervägande egentligen först sydligare, i synnerhet under mellersta och sydliga Europas breddgrader. Gruppernas anförda ordningsföljd motsvarar således något så när deras geografiska dislokation på jorden under häckningstiden: serien fortgår från norr till söder. Vidkommande åter de enskilda arternas fördelning på olika grupper befunuos vadarne och siinfoglarne företräd desvis upptaga den förra hufvudafdelningeu, de öfriga ord- *) Se noten sid. 164. **) Med afseende å häeknings- och vinterstationerna, hvarora i det följande ordas, hänvisar förf. till sin framställning af de resp. arternas allmänna utbredning, meddelad uti Finlands foglar, senare afdelningen.