ningarna åter den senare. Slägtena äro fördelade på olika sätt. Somliga ega sina flesta arter inom någon viss grupp, t. ex. fam. Alcidce uti de första mera marina, Tringa och Fuligula bland de submarina, Totanus och Anas åter bland de fluvio-litoraln arterna. I sådana fall finnas de återstående placerade uti grupperna näst intill i enlighet med nyss uttalade allmänna regel om gruppernas geografiska dislokation. Man finner nemligen att de arter af släg-tet, hvilka befunnits tillhöra en föregående grupp uti flyttfogelserien, i allmänhet häcka nordligare än flertalet; de åter, som i samma serie stå mera mot slutet hafva öfver hufvud också ett sydligare hemland. Härvid bör likväl läggas synnerlig vigt der-uppå, att jemförelsen icke göres emellan godtyckligt valda, utan blott emellan eqvivalenta, nära beslägtade arter. Då således ett större slägte är fördeladt enligt arternas inbördes förvandtskap, må endast de jemföras, soin höra till samma på goda skäl antagliga underslägte. Sådana arter häcka vanligen icke på samma orter *) utan mer eller mindre aflägset från hvarandra, antingen under samma breddgrad, i hvilket fall de vikariera för hvarandra uti ost- och vestliga länder, eller också vid olika polhöjd. Såsom exempel på nära beslägtade arter, hvilka häcka den ena i nordligare den andra i sydligare länder, må anföras följande parvis uppräknade arter: Charadrim hiaticula — minor » helveticus — apricarius Numenius phoeopus — arcuata ljimoea lapponica — cegocephala Tringa subarcuata — alpina n minuta — Temminckii Anser ar vensis — cinerem r> albifrons — minutm *) Häcka do på samma ort, bero de i stället af olika förekouistlo-kalor och födoämnen.