Ligger det sanning uti denna uppfattning af flytt-ningsvägarnes teoretiska betydelse, kunna dessa för forskningen hafva också ett praktiskt intresse. Betinnas häck-ningsorter och derifrån ledande flyttningsvägar verkligen vara isolerade, ligger deri en vink, att de här förekommande foglarne måhända också visa egendomliga afvikel-ser, som derigenom lättare upptäckas. Måhända skall man vid närmare jemförelse finna, att t. ex. de högarktiska fog-lar som, enligt hvad i närvarande afhandling blifvit fram-ställdt, flytta längs flere från hvarandra isolerade vägar, i sjelfva verket icke äro fullt identiska vid alla. Af hvit-pannade gäss, Anser erythropus L., finnas flere geografiska former: A. Gambelii från Amerika, A. albifrons i hög-ark-tiska delar af gamla verlden och A. minutus i lappmarken; måhända är den A. minutus, som ryske naturforskare, under det såsom synonymt ansedda namnet A. Temminckii omtala från norra Sibirien, icke fullt identisk med lappmarkens, utom en form stående emellan denna och A■ albifrons. Kanske är icke heller Sibiriens Cygnus minor alldeles identisk med de engelsk-atnerikanska exemplaren, C. Beivickii. Då Grönland har sin eider (Somateria mollissima var. Dres-seri Sharpe) och Spetsbergen sin (var. thulensis Malmgr.), vore det af intresse att erfara, om icke äfven Novaja Semlja har en egen form, afvikande från Östersjöns på lika sätt, som Spetsbergens från Norges. Då Novaja Semljas eidrar måste flytta längs A eller O, borde de stå att fås antingen vid finska områdets nordöstra eller södra kuster, möjligen också vid Östersjön; i sjelfva verket är den form, som står allra närmast den Spetsbergska, funnen just vid Östersjöns mynning (var. borealis Br.). Flere af Brehms sub-species utaf andra nordiska arter äro funna i Grekland och ytterst sällan vid öster- och Nordsjön (vilsekomna längs C?); måhända äro de sibiriska vikarier för europeiska arter. Dessa och dylika frågor framstå sjelfmant på grund af det föregående, och kunna ega ett prak-