Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
köpt för staten. Från år 1747 uppoffrades för ändamålet att
styra kursen genom det enkom derför oktrojerade vexelkontor
ej mindre än 122 tunnor guld; hvarefter kontoret förklarade
sig ej vara i stånd att fullgöra sin uppgift. Sekreta utskottets
vexeldeputerade uppsade i anledning deraf kontraktet, och i
skrifvelse till Kongl. Maj:t framlade utskottet de skäl, af
hvilka »det ansåg alla försök att med konst styra kursen
fruktlösa och endast tjenande till att med kronans kostnad öka de
olägenheter, som man velat böta och förekomma».
Det oaktadt fasthöll man ännu några år envist vid det
principiela af systemet. Enligt bankdeputationens förslag
tillstyrkte sekreta utskottet, att man skulle återföra sedlarne till
deras ursprungliga värde genom att småningom fastställa en
lägre kurs. Grundsatsen gillades af ständerna; och 1706
föreslog ett utskott af bankodeputationen verkställigheten sålunda,
att kursen skulle fällas med 4 mark om året, till dess att man
1775 skulle hinna till pari eller 36 mark ’). Men ej långt
härefter började man ändtligen allmännare inse nödvändigheten
af ett kurserande metalliskt mynt, och följden af denna
vändning i allmänna tänkesättet blef 177(5 års realisation.
Beståndet af de derigenom inträdda nya förhållanden blef
dock icke af lång varaktighet. Det vidtutseende krig, som
utbröt 1788, kräfde stora penningetillgångar, och för beredande
’) Redan vid 1747 års riksdag hördes under striderna angående
vexel-kursen skiljaktiga meningar om det rådande systemet i denna del,
men först vid 1760 års riksdag uppträdde en vedersakare deraf med
en meningsyttring, som genom sin bestämdhet och syftning kan anses
såsom förebud till en senare tids begrepp om myntväsendet och dess
sammanhang med det internationela varubytet, som likväl på den tiden
var en ropandes röst i öknen. Han ogillade hvarje förslag, som gick
ut på tvångskurs för vexelköpen, eller att utöfva något tvång på
handeln för jemnande af handelsbalansen, eller bestämmande af de
utelöpande bankosedlarnes värde, och påyrkade såsom enda botemedlet
att ett reelt mynt blefve gångbart, emedan i silfvermyntet låge vexelns
värde. Denna dissenter i finansläran var den ryktbare, då
sjuttiotvä-årige Emanuel Svedenborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
