Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2 - S. Berg, Gustaf Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fctällningssättet, dels ramen af bihändelser; naturskildringar och psykologiska
analyser bilda med det öfriga ett fängslande helt. Skeppsbrottet, som fyller
bokens första kapitel, är framställdt med målande kraft.
Ännu mera gripande är dock utan tvifvel Abrahams offer, väl det bästa
J. hittills gifvit. Det är, som undertiteln lyder, en roman om kriget,
egentligen och närmast om boerkriget, men så skrifven, att intrycket af krigets,
d. v. s. alla krigs, namnlösa fasor och elände bemäktigar sig läsarens
uppmärksamhet nästan lika så starkt som hufvudfigurens personliga ingalunda
obetydliga lidanden. Så är den och är väl också menad att vara en
freds-skrift så god som trots någon, med sitt ohyggliga återkommande “så är det
i alla krig“.
Boken förtäljer mest om krigets senare skede, då de klarsynta sågo, att
för boerna allt var förloradt, men det ännu kämpades vildt och förtvifladt
och engelsmännen ännu jagade och förgäfves sökte fånga enstaka
boerbefäl-hafvare, som med mirakulös skicklighet lyckades ständigt oroa fienden och
ständigt komma undan, såsom verklighetens Botha och den i berättelsen
uppträdande de Vlies.
Om fältkornetten Abraham van der Nath i den sistnämndes armé rör
sig berättelsen. Vi träffa honom först med en liten skara ute på
kunskapar-tjänst och bevittna tillfångatagandet af en trupp engelsmän ute i samma
ändamål, för öfrigt den obetydliga återstoden af ett irländskt
dragonregemente, hvars gradvisa men snabba hopsmältande, utan att likväl något vinnes,
skildrats i begynnelsekapitlen i en rätt mycket om Kipling påminnande stil.
Janson har nog i allmänhet lärt ett och annat af denne förf. — Van der
Nath står emellertid just i begrepp att lämna hären, öfvertygad om orätt
färdigheten af krig af en gammal tysk missionär, en rörande typ af
bama-fromhet och dufvoenfald, som vill ägna slutet af sitt lif åt att vända de
krigförande från deras onda förehafvande, men naturligtvis misslyckas hos
både boerer och engelsmän och dör som en bruten man söndersliten af en
granat. I missionärens mun äro lagda många tunga sanningar om de
europeiska staternas rof- och våldspolitik, om den humbug, som kallades
freds-konferensen i Haag o. s. v.
Sedan Abraham af de Vlies blifvit löst från sitt befäl återvänder han
hem. Där har under hans frånvaro en usling, en engelsk äfventyrare vid namn
Blenkins, som hyser ett dödligt hat till boerna och särskildt v. d. Nath, innästlat
sig i hans 13-årige son Isaks förtroende, hycklat en varm vänskap och lockat ur
denne hemligheten om, hvar några boerernas kanoner äro dolda, hvilket Isak
genom en händelse fått veta. Detta förråder B. åt den engelska truppstyrka,
som fått på sin lott att “pacificera“ det distriktet — arten och resultaten
af ett dylikt pacifikationsarbete får på flera ställen en hård men säkert rättvis
belysning — och kastar misstanken på en gammal hederlig boer. Vid en
nattlig sammankomst svära alla hemmavarande män, bland dem v. d. Nath,
att utan afseende på vänskap eller släktskap döda förrädaren. Blenkins later
van der Nath veta, att denne är hans egen son, hans allt, och räddas blott
genom Isaks mellankomst från att piskas ihjäl af den förtviflade fadern.
När Isak förstår hvad han gjort, har han ej ett ögonblicks tvekan om eller
fruktan för hvad som är faderns plikt, och när han ser, att trots eden Abrahams
offer blir v. d. Nath för tungt, att han ej har kraft att taga sin sons lif,
skjuter denne sig själf med faderns bössa. Efter detta störtar allt tillsamman
för van der Nath, han vill blott få följa sin son så snart som möjligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
