Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2 - S. Berg, Gustaf Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lämnar sitt hem och irrar länge omkring i hopp att möta en fiende, som
kan ge honom banesåret. Slutligen förs han tillsammans med resterna af de
Vlies armé, som är nära att upphinnas af engelsmännen. Hur han finner
döden, då han med sin forna lilla trupp uppehåller fienden, så att
hufvud-styrkan och de med dem flyende kvinnorna och barnen få tid att rädda sig,
bildar berättelsens slut.
Det säger sig själf, att denna händelsekedja lämnar stoff till spännande
skildringar af strider och faror ej mindre än själsskildringar af gripande art.
Upprörda och hemska scener tyckas särskildt intressera Janson; man kan
jämföra skeppsbrotten i Paradiset och i Gamla Gastar och den nyss omtalade
sista striden i Abrahams offer med motsvarande episod i Nils Dobblaren.
Plågor, sår och krossade lemmar får man för öfrigt såpass mycket af i
Abrahams offer, att man slutligen är förf. uppriktigt tacksam, att han låter van
der Nath själf dö snabbt och lätt för en revolverkula genom pannan. Men
just det beklämmande intryck denna bok lämnar kvar hos läsaren är
säkerligen afsedt och en af dess starkaste sidor.
Gamla Gastar är en novellsamling. Ämnena äro i flertalet ur de fem
berättelserna hämtade ur sjölifvet; handlingen är i allmänhet ej hufvudsak,
vikten är snarare lagd på framställningen af de uppträdandes tankar och
känslor. En innehållsredogörelse skulle ge föga utbyte eller ledning; vare
det nog sagdt, att äfven denna bok visar Jansons redbara egenskaper. Helt
afsiktslös i sin skildring af sjömäns lif torde ej heller den vara.
Gustaf Jansons senaste bok är Nils Dobblare, som kom till sista julen.
Det är en historisk roman från Johan III:s tid, förlagd till Estland, som vid
den tiden eftersträfvades från fyra eller fem olika håll och föröddes af lika
många legohärar. Motivet här är på sätt och vis det samma som i En
uppkomling: en lågättad man som sträfvar till höjderna. En ryttare med ett
obetydligt befäl drömmer djärfva drömmar om att genom hjältedater vinna
namn och ära. Hans slughet och oförvägenhet bringa också Reval tillbaka
i svenskarnas hand, när det förrådts åt fienden. Till lön härför blifven
rytt-mästare får han en tid ligga stilla i fästningen, och hans inre oro och vacklan,
då han anser sin belöning för liten och, en handlingens men ej de kloka
och djupa planernas man som han är, längtar ut till möjligheten att genom
ytterligare djärfva bragder tvinga till sig hvad han anser sig ha förtjänat,
får man ett lifligt intryck af. Hans sträfvanden gå emellertid utan tvifvel
•‘over evne“, han är egentligen blott en ända till dumdristighet tapper soldat.
Efter ännu en hjältedat blir också hans slut att stupa i ett lika hufvudlöst
som hjältemodigt rytterianfall.
I sin genre, den historiska berättelsens, är Nils Dobblare ett godt alster,
underhållande och tidstroget, och tör för hvar och en, som är road af historia,
och särskildt för ungdom vara en tacknämlig lektyr med utsikt att bli nästan
lika populär som de goda äldre historiska romanerna visat sig vara.
Att parallelismer förekomma i Jansons olika böcker har förut påpekats
med ett par exempel. Stundom, särskildt i Abrahams offer och Nils Dobblare,
träffar man en öfverensstämmelse i detaljer, iakttagelser och t. o. m. enstaka
uttryck, som verkar nästan som upprepning. Delvis torde detta vara ett
ytterligare bevis, om ett sådant behöfs, att de känslor, förnimmelser och
drifter som göra sig gällande i krig, äro de mest primitiva, af kulturen
oberörda, och därför sig lika hos 1500-talets vilda legoknekt och vårt
århundrades s. k. civiliserade soldat — “att döda och dö är hans gärning“ —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
