Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4 - Gustaf Stridsberg, Rudyard Kipling. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfver dem är han satt att befalla, det hör till naturens ordning. Men, och
här kommer den egenskap fram, som uppbyggt det engelska världsväldet
och som gör det olikt alla andra, han känner som sin främsta uppgift att
befordra rikets välfärd genom alla dess medlemmars välfärd. Och därför
arbetar han oförtrutet, ofta på måfå, stundom brutalt, med föga känsla för
broderlighet men mycket stark känsla af ansvar, för hvad han anser nödigt
och nyttigt. Allt annat än förläst, van att rida och befalla, åtar han sig
bekymmerslöst att vara en slags halfgud för massor af folk, hvilkas hela andliga
lif är en sluten bok för honom och hvars språk han ytterst nödtorfligt inlärt.
När denne yngling som grånad man återkommer till England, hvilket hela
tiden stått för honom som allt godts ursprung och mål, har han oftast ett
märkligt lif och minnesvärda gärningar att se tillbaka på. Kanske besöker
han söndagligen den lilla landskyrkan, i hvars närhet hans familjehem är
beläget. Han sitter under gråa hvalf, där psalmsången återljudit redan innan
digerdöden härjade Europa, och öfver hans kyrkbänk sitta inmurade
minnestaflor öfver män som stupat i Frankrike, medan ännu två tredjedelar af detta
land lydde under Englands konung. I denna kyrkbänk har hans förfäder
suttit, kanske långt innan Cromwells soldater slogo ut dyrkans med papistiska
helgonsbilder smyckade fönster, och i den bänken kommer led efter led af
hans ätt att sitta, så länge England förblir England. Men i fjärran vid
randen af den stora indiska öknen lefva trettio byars befolkning af de åkrar,
hvilka vattnas genom de verk han byggt, och hans son, som han knappast
sett sedan dennes femte födelsedag, är redan i gång med ett nytt lifsarbete
af samma art. Och i den rymliga barnkammaren, där åtta generationer barn
efter hvarandra lekt, höras indiska ord, som farfadern lärt sonsönerna, viss
om, att äfven de en dag skola med solhjälm på hufvudet befalla öfver
brunhyade skaror.
När man äger halfva världen, blir till och med egennyttan vidhjärtad.
Och det finnes ingen nutida författare, som på Kiplings sätt, på ett enkelt
ehuru med ord från tjugu munarter blandadt språk, utan tillstymmelse till
litterär förfining, kunnat för oss åskådliggöra, att världen är stor och härlig.
Kipling har sjungit om sin kamrat “vinden, som vandrar världen kring“.
Lika så vidt för han sin läsare, och man skall vara mäkta slö och okunnig,
för att ej af honom lära att se och känna många ting annorlunda än förr. I
en af sångerna till “de sju hafvens härskare“, hvilket naturligtvis betyder
engelsmännen kring hela jorden, slutar han med den mycket vackra raden
“Masters of the Seven Seas, love and understand“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
