Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4 - Axel Hirsch, Svensk skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk skönlitteratur.
Det hvilar en underbar poesi öfver många af sidorna i Selma Lagerlöfs
sista bok, Kristuslegender. Hon berättar där sagor och sägner, som stå i
samband med Kristi födelse, lefnad och död, och hon gör det med en så
stor omedelbarhet, andakt och skenbar konstlöshet, att legenderna under
hennes penna få just den prägel som är denna litteraturart egen. Hvilken
poetisk stämningsstyrka innehåller icke den korta berättelsen I Nazaret, som
skildrar Jesus och Judas såsom lekande barn, hvilkas i grunden olika väsen
kommer till synes redan i deras barnsliga sysselsättning! Bland de andra
legenderna märkas “Betlehems barn", som ger en vacker framställning af det
betlehemitiska barnamordet, samt ’Den heliga Veronikas svetteduk*. Denna
samlingens • längsta berättelse skildrar den sjuke, människoföraktande och
människoskygge kejsar Tiberius och hans motsats, människokärlekens
för-kunnare och dennes sista stunder. Det tyckes dock som om berättelsen
kunde ha fått en ännu mera storartad och verkningsfull behandling i den
del som behandlar Jesu död. Egendomligt är att så få och korta
skildringar gifvas af det heliga landets natur, som författarinnan dock känner
genom sina resor. Kanske detta emellertid skett med afsikt, ty i den gamla
medeltidslegenden ägnas ju nästan ingen uppmärksamhet åt landskapet.
(Bonnier, 2 uppl. 3: 50.)
Strindbergs Götiska rummen (Geber, 4: 75) är på visst sätt en
fortsättning på Röda rummet, som utkom 25 år tidigare och vid sin framkomst
inledde en ny period i den svenska litteraturens historia. I Götiska rummen
uppträda flera af de personer, som vi känna från Röda rummet. Boken har
icke någon egentlig handling, utan är blott ett språkrör för Strindbergs egen
röst. Han yttrar sig om allt mellan himmel och jord, stundom genialt, ofta
paradoxalt, lika ofta rått och cyniskt. Angreppen på kvinnokönet äro lika
talrika, och orättvisa som förr, och skildringarna af äktenskap, i hvilka makarna
pina och sarga hvarandra, äro gjorda med lika stor kraft som vanligt.
Dessutom förekomma inlägg i tullpolitiken, norska och finska frågorna,
Dreyfus-processen, Svedenborgianismen, riksdagens arbetssätt, emigrationsfrågan o. s. v. .
Boken gömmer en och annan pärla af äkta Strindbergsk konst, t. ex. i
kapitlet Esther.
Verner von Heidenstams senaste arbete Skogen susar består af en
samling berättelser och sagor. Den första, Drottning Omma, behandlar en
folksägen från Ombergstrakten och är fylld med en stämningsfull naturmystik.
Ett par af novellerna påminna om stilen i Karolinerna, t. ex. Vid
gränsstenen och Hemvandrande karoliner. I Brassebonden skildras ett svenskt
nationaldrag eller rättare: nationallyte. Brassebonden, Melker, såg förmer
ut och hade ett myndigare sätt än någon annan af bönderna i den fattiga
socknen. Så ärfde han ett fint bokskåp af valnöt och 600 riksdaler banko
och steg härigenom ännu mer i egna och andras ögon. Han visade stor
gästfrihet och sparade ej på slanten, men måste arbeta strängt och snåla i
smyg för att kunna lefva så förnämt och låta sonen studera. När han dog
lämnade han ej efter sig ett öre, och de fattiga bönderna måste skjuta ihop
till en hederlig begrafning. Novellen är ypperligt berättad. “Bruksherren“
är däremot skäligen tunn och byggd på en obetydlighet. I afdelningen “Lek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
