Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1 - Karin Fjällbäck, Barn- och ungdomsböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem, att mer än vanligt fängsla barnens uppmärksamhet. Dessa böra,
liksom “Tusen och en natt*, *Kalevala*, våra egna folksägner och gudasagor
och öfverhufvud taget alla folksagor och sägner, som finnas öfversatta till vårt
språk, icke saknas i något folkbibliotek. *Nordiska gudasagor*, berättade af
Kata Dalström, ha i år utkommit i en ny upplaga. De äro framställda i en
bra och lättläst form. Af de s. k. flickböckerna är det egentligen endast en,
*Rebecka* af K. D. Wiggirt, som skilja sig från de öfriga. Det är en vacker
skildring af en ung, stark och sund flicka, som alltid kan behålla sitt soliga
humör och som med friskt mod är redo att bryta sig en egen bana. Om
“Paul och Lollik* af Dikken Zwilgmejrer äro meningarna mycket delade.
Hvad mig beträffar, anser jag den ur alla synpunkter olämplig. När man på
allt sätt arbetar för att få till stånd ett enkelt, naturligt, sundt och kamratligt
förhållande flickor och gossar emellan, då skall man icke sätta i händerna
på dem en bok, i hvilken pojkar och flickor vid 14—15 års ålder uppträda
som förälskade, där pojkame köpa sig flickornas gunst genom att ge dem
dyrbara konfektaskar och i dansskolan smyga till dem cigarretter och där en
15-åring i svartsjuka ställer till slagsmål efter att förut ha hällt i sig tre glas
punsch, m. m. Jag fömekar icke, att där finns många vackert gjorda
skildringar i boken, men i sin helhet anser jag den vara alldeles omöjlig. Öfriga
flickböcker äro just ingenting att säga om.. De äro hvarandra tämligen lika
och handla antingen om lifvet i en flickpension eller om små fullkomligt
fullkomliga flickor, hvilkas motsvarighet man aldrig kan möta i verkligheten.
Båda slagen äro tillagade efter de gamla vanliga recepten och äro lika
oskadliga som de äro intetsägande. *Kusinen från Amerika*, “Sibyl eller gamla
skolkamrater“, “Ute i världen“, “Ej som andra flickor“, “Den yngsta flickan i
skolan“ kunna alla hänföras till dessa.
Gossböckema är tyvärr lika litet att säga om. Vi ha hela den vanliga
uppsättningen af äfventyrs-, krigs- och indianböcker. De visa lika litet som
flickböckerna någon vidare originalitet och ge heller icke någon som hälst slags
behållning. När vi nu ha så förträffliga indianböcker som Cooper’s, skulle
vi nöja oss med dem och inte kritiklöst öfversätta den ena indianboken efter
den andra, hvilka alla täfla med hvarandra i underhaltig beskaffenhet. Marryafs
sjöromaner innehålla alltid friska och spännande skildringar och de två i år
öfversatta “Piraten“ och “De tre kamraterna“ komma nog att bli lika
omtyckta som de föregående. “Den unge boerhjälten“ af L. Penning, »Flykting
och konung“ af O. V. Caine, samt “Peter Mässpojke som kinafarare“ höra
till de bättre pojkböckema. Detta kan däremot icke sägas om “På
krigs-stigen“ af E. Graaff, Svante Bison, “På farlig stråt“, “/ granatelden vid
Jala“ m. fl., m. fl., som alla äro af tvifvelaktigt värde. “Himlalotsen“ af
Ralph Conner och “Darrell från Sagoöama“ af Irving Bacheller äro däremot
böcker, som bjuda på verkligt innehåll. För många ungdomar äro de
kanhända en liten smula för allvarliga, men jag är förvissad om, att flertalet nog
skall förstå och uppskatta dem. Kommer då slutligen det enda svenska
originalet bland årets pojkböcker, nämligen Melanders “Nybygget och andra
berättelser“. Där finnas berättelser med ämnen från skilda länder och olika
tider. De äro friskt och lif ligt skrifna. Slutligen vill jag endast framhålla,
att det är bra mycket lämpligare att låta de unga läsa de arbeten af våra
nordiska författare, som lämpa sig för dem, än att låta dem kasta bort sin
tid på dessa s. k. ungdomsböcker, hvilka alls icke kunna ge dem något af
varaktigt värde. Karin Fjällbäck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
