Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1 - Bibliotekarien N. J. Nyström, Sundsvalls stads folkbibliotek - Doktor Enoch Ingers, Samverkan mellan folkbibliotek och läsecirklar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bibliotekens utlåningsanordningar, rekommenderas saken till behjärtande. En
dylik förbindelse mellan de nordiska folkbiblioteken skall också utan tvifvel
bidraga till samförstånd folken emellan.
Liksom de svenska folkbibliotekens i allmänhet, har äfven vårt
biblioteks bana icke alltid varit en dans på rosor, men vi våga dock hysa det
hoppet, att dessa kulturbärare småningom skola åtnjuta allt större och större
förståelse och röna den uppmuntran och’ det stöd, hvaraf de äro i behof,
om de i sin mån skola mäkta bidraga till skingrandet af det mörker, som
ännu råder på djupet. Ett folks styrka torde väl icke alltid bero af dess
storlek utan fast mera af dess kärlek till sanning och dygd. Och det är
denna kärlek, som folkbiblioteken vilja ingjuta hos vårt folk.
N. J. Nyström.
Samverkan mellan folkbibliotek
och läsecirklar.
Rätt många bibliotek ha i våra dagar tillkommit på det sättet, att en
förening bildats för att åvägabringa en folkboksamling; man har anordnat
bazarer och soaréer, kringsändt teckningslistor o. d. samt därigenom lyckats
få till stånd en tillräcklig summa för inköp af ett större eller mindre
bokförråd. Men om man sedan ej lyckats utverka något kommunalt anslag utan
framgent nödgats lita till den enskilda offervilligheten, har det ofta varit skralt
med bibliotekets underhåll. Den jämna och läsekretsens behof någorlunda
motsvarande nyanskaffning af litteratur, som är ett lifsvillkor för hvarje
folkbiblioteks bestånd, har man ej kunnat tillfredsställa, och de vackra ansatserna
ha gått till spillo. Att hålla vid lif ett dylikt bibliotek, då man laborerar
med små resurser, är en kinkig uppgift, och efterföljande gör inga anspråk
på att kunna lösa den, men jag har blott, till den möjliga efterföljd det
hafva kan, velat framställa ett konkret fall, där sådana svårigheter lyckligt
öfvervunnits.
För ett par år sedan beslöt ungdomsföreningen “Kullen* i Åkarp att
grunda ett folkbibliotek för omnejden. Man lyckades genom att tillita
utvägar såsom de ofvannämnda att åstadkomma ett begynnelsekapital, som
räckte till en någorlunda tillfredsställande biblioteksstomme men ej lämnade
medel öfriga för framtida behof. Men på orten fanns förut en läsecirkel,
omfattande ett trettiotal personer, till största delen föreningsmedlemmar,
(års-kontingent 2 kr.), och med denna träffades följande öfverenskommelse:
Läsecirkelns medlemmar gingo in på att öfverlämna alla sina böcker
till biblioteket, sedan de cirkulerat ut, på villkor att biblioteket bekostade
deras inbindning (innan de släpptes ut till cirkulation) samt emot rättighet
för hvarje ledamot af läsecirkeln och hans familj att erhålla fria lån i
biblioteket — där det eljes kräfves en årsafgift af 1 kr. eller 5 öre per bok och
vecka. — Med denna anordning ha bägge parterna varit nöjda.
Biblioteket erhåller på detta sätt årligen böcker för 60 kr. till blotta
bandkostnaden, och läsekretsens medlemmar få sina böcker gratis bundna under det
förut, då de efter slutad cirkulation bortauktionerades, man ej på långt när
fick medel till bandkostnaden för nästa årsuppköp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
