Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2 - C. S., V. v. Heidenstams Folkungaträdet - Museiintendenten L. J. Jägerskiöld, Sydpolslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring ‘denna telning samlar sig alla förhoppningar, alla känslor, hvilka förr
aldrig gått utanför honom själf. Blott några veckor gammalt bortröfvas barnet
af en kristen präst. Hur vekt och vackert skildras ej olyckans bef^ktande
inbrott i det förstelnade sinnet! 1 hans hjärta hade det aldrig vuxit annat
än ogräs och tistel, och då olyckans svedjeeld nu hade bränt och rensat det,
ägde det en jungfrulig jords oförbrukade bördighet. Besynnerliga små
blommor slogo därinne upp sina skygga ögon och begynte växa och spira i allt
större mängd till dess hela det fordom så ödsliga hjärtat liknade ett enda
blomsterknippe.
Hans återstående dagar ägnas åt ett rastlöst sökande efter det förlorade
barnet. Han återfinner det slutligen som vuxen man, som den kristne
sveakonungens äregirige jarl, hvilken hänsynslöst arbetar på utvidgning af kyrkans
och’ konungens makt. Bondens sonson är blifven den nya tidens tolk, den
gamla sedens och den gamla bondefrihetens undertryckare. Den stund den
gamle så brinnande längtat efter blir blott rågan i hans bitterhetskalk. Efter
sonlig ömhet hade han trått, men möttes blott af kyla och förakt samt på
sin höjd äf ett beräknande inträsse för hans hopade rikedomar.
Folke återvänder till sin gård för att dö som han lefvat, ensam och
vanvårdad, under det hans afkomlingar, Folkungarne, gå ut till glada äfventyr,
till makt och berömmelse. För dem har han arbetat, röfvat och mördat,
samlat hat och förakt öfver sitt hufvud. “Med list och sken har jag blifvit lockad
att gå som öket för vagnen, och jag är hudflängd och trött, och ingen tackar
mig. Jag ser trädet växa och förgrena sig, och själf är jag bara det fula
och klumpiga frö, som först måste ned i mullen.“
Många vishetens ord talas i d£nna bok, både af hedningen, den högsinte,
aristokratiske odalmannen Ulf Ulfsson och af den kristna predikaren Jakob,
han, som utstöttes af bröderna, därför att han ej trodde på arfsynden, och
hvilken prisade orättvisan såsom “det djupaste och heligaste, som blifvit
ingjutit i skapelsen, på det starka varelser skulle kunna uppstå.“
Heidenstam är framförallt en skildrare af män och äfven i
“Folkuriga-trädet“ blott skymta kvinnorna — falla som en solstrimma eller en sårande
pil in i männens lif. Klar och vacker framträder dock bilden af Holmdis,
den blifvande jarlens unga moder, hvars soliga friska trots var dömdt att
stäckas med våld, skymfas och dö.
Folkungaträdet är en bok för hvarje svensk, ung och gammal.
C. 5.
Sydpolslitteratur.
Nordenskiöld, Otto, Andersson J. Gunnar, Larsson C. A. och Skottsberg C.
•’"Antarctic“, två år bland sydpolens isar, Stockholm, Alb. Bonniers förlag.
2 del. XXXIV + 1034 s. Pris häftad 17 kr.
Duse, S. A., Bland pingviner och sälar. Stockholm, Beijers Bokförlags A. B.
269 s. Pris 4 kr. 75 öre.
Sverige eger en sällsynt rik och äfven åtminstone delvis mycket
intressant litteratur rörande arktiska resor eller polarfärder, som de ju kallas. Och
på det området kunna svenskarna i många hänseenden säkerligen räknas som
föregångsfolket. Med ofvan anförda arbeten ha vi fått äfven en
sydpolslitteratur och en sådan af vackraste slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
