Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4 - Amanuensen Kurt Belfrage, Höstens litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därför lika lätt skakar fram dikter ur armen — vers eller prosa, det tycks
gå lika bra — som en annan säger god morgon eller god kväll. På allvar
kanske man hite alltid tar honom — det tar han väl knappast sig själf
ibland — och jag kan inte hjälpa, att jag då och då i hans dikter tänker
på poeten, som skrattar och sörjer på beställning och lika behändigt och
flott hyllar fan som Gud fader. Men tråkigt i hans sällskap har man aldrig,
och man skall vara en tungus för att t. ex. inte ryckas med af en skildring
så liffylld och målande som Marx Meyer på Varberg. De andra berättelserna
i samlingen stå nog inte på samma höjd, äro litet väl rafsigt sammankomna
och den rätta färgtonen har han inte där alltid lyckats få med, mén äfven
de visa, hvilken bärvidd hans fantasi har och hvilken fond af godt humör
och verklig berättarglädje han besitter. För våra folkbibliotek äro böcker
som hans alldeles gifvet på sin plats.
Är det till äfventyrland en K. G. Ossian-Nilsson helst lockar, blir det
åtminstone en 70, 80 år tillbaka i tiden en Sigurd Agrell och Anders
Österling i sina diktsamlingar föra oss. Man slår upp (Jessa böcker; börjar läsa ...
Och visste man det ej, skulle man godt kunna tro, att det var den vaknande
romantikens värld — låt vara med några moderna tillsatser — man kommit
in i. Det är en underlig musik i dessa dikter, inte riktig poesi med vackra
rimslut på hjärta och smärta och sådan där treflig deklamationsrytm på
gammalt hederligt sätt, snarare prosa i en viss långsam vemodig rytm, ungefär
som höstlöfvens sus i trädgården; vemodet ligger väl som en sorgedräkt
öfver dessa blad, men det är inte det där ledsamma affekterade “Weltschmerz“
— plågeriet, vemodet har gått in i blodet hos dessa unga diktare och verkar
därför äkta, det är hos dem ungefär som religionen hos en verkligt troende
kvinna, den finns där, släpar hon också inte ständigt den med sig som en
skylt för kreti och pleti att gapa på. Till en början kanske man inte rätt
förstår sig på diktsamlingar som dessa, det är något för nytt denna enkla
rytmbildning, dessa osångbara verser i en tid, då de brusande
Ossian-Nils-sonska och Frödingska rytmerna fylla luften. Men sätter man sig en stilla
kväll, då regnet sakta accömpagnerar läsningen, och söker gå till rätta med
dem, skall man snart nog få upp örat för deras egendomliga skönhet, man
skall känna, huru tiden ’liksom drar sig många år tillbaka, allt saktare och
saktare svänger klockans pendel, det blir så förunderligt stilla omkring en
och sällsamt stiga drömmarne upp, romantikens gamla drömmar. Eller skall
man se sig förflyttad till en gammal offerlund med susande skogar omkring
sig, stilla knäböjande för skönhetens tempelprästinna.
I Gustaf Ullmans nu utkomna diktsamling är det liksom i hans föregående
inte så mycket innehållet som fastmer färgen som fängslar. Han är
målar-poeten bland våra unga diktare och har fått något af de japanska
konstnärernas ovärderliga förmåga att med ett par flygande penseldrag kunna ge
oss hela det landskap han vill tolka, såväl som den stämning det väcker.
Litet tung och kärf är väl hans rytm liksom det landskap han helst målar:
den karga halländska kusten, men han har den verklige artistens blick för
det karakteristiska hos sitt landskap och den säkre ordkonstnärens förmåga
af urval och begränsning.
Målaren bland våra moderna prosaförfattare är speciellt Henning Berger.
Det får man inte minst klart för sig genom hans nu utkomna roman Ysail,
en berättelse från Chicago. Redan i sin debutbok, amerikanovellerna “Där
ute“ — för en tid sedan å nyo utkomna i Ljus enkronas bibliotek — visade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
