Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1 - Alfred Jensen, Henryk Sienkiewicz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med om buffeljakt på nordamerikanska prairien eller att bestå sig det
dyrbara nöjet att resa till Zanzibar för att skjuta tigrar.
De litterära anlagen torde däremot vara att söka på mödernet, ty hans
mor, Stefania Cieciszewska, tillhörde en släkt, som gifvit Polen flera litterära
namn — däribland en biskop Cieciszewski och den mångkunnige historikern
Lelewel. Ehuru hon ej publicerat något i bokform, röja dock diverse
smådikter i den förtroliga kretsen hennes poetiska anlag, som i rik måtto
öfver-flyttades på sonen, ehuru han — i likhet med Eliza Orzeszkowa — aldrig
försökt sig i den poetiska versformen.
Det vardt ej utan inflytande på den blifvande skaldens utveckling att
han fick tillbringa barndomen på landet, ty härigenom kom han tidigt i
beröring med det polska landtlifvet, gjorde sig förtrogen med folkspråket och
blef bekant med sitt lands äldre litteratur. Men år 1863 måste föräldrarne
flytta• till Warschau, där Henryk redan under skoltiden visade stor läslust —
särskildt intresserade honom Homer och Shakespeare. Efter att ha
genomgått gymnasiet i Warschau studerade han en tid vid universitetet, dock utan att
aflägga någon fullständig examen. Hans kallelse pekade afgjordt på
skönlitterär verksamhet, och den belletristiska frukten af hans akademiska
studietid vardt den till Kiev förlagda romanen Na marne (på svenska “Förgäfves“
eller “Splittrad’1), som erinrar något om Turgenevs erotisk- pessimistiska
uppfattning.
Den omkastning af det allmänna tänkesättet i Polen, som var ett naturligt
bakslag efter det sista resningskrigets misslyckande och som yttrade sig i
en skarp, demokratiskt och positivistiskt färgad kritik af samhälleliga lyten
och i yrkande på praktiska, “nyttiga- reformer, grep äfven den unge Sienkiewicz,
så att han i början af sin litterära bana (1869—1876) slöt sig till det s. k.
framstegspartiet, som i åtskilliga stycken bröt med de gamla historisk- nationella
traditionerna. Hans utgångspunkt kom sålunda att blifva ungefär densamma
som Eliza Orzeszkowas. Bondeemancipationen och den sociala förskjutning,
som uppstod genom att den polska adelns privilegierade ställning till största
delen upphörde, satte sitt märke äfven på den sköna litteraturen och gjorde
den till ett politiskt agitationsmedel. Denna tendens framlyser rätt starkt i
Sienkiewicz’ på sin tid mycket uppseendeväckande “Kolteckningar", en satirisk
skildring af landtlig okunnighet och råhet.
Den från all onaturlighet rensade realism, som Sienkiewicz själf i ett af
sina senare bref framhållit som den enda räddningen för den polska epiken,
spårades redan i hans förstlingsberättelse “ Ingen är profet i eget
fädernesland“ (1869), hvars hjälte är ett polskt motstycke till Tolstojs furst Nechljudov
i “En rysk godsegares morgon“, dömd att gå oförstådd genom lifvet på
grund af sin doktrinära läggning och samhällsförbättrande öfverspändhet.
Denna typ af 1864 års demokratiska, nyttighetssträfvande polacker är af
litterär betydelse, enär den långt senare återupptogs af Sienkiewicz och på
ett glänsande sätt genomfördes i den präktiga romanen “Familjen Polaniecki“
— Äfven smärre skisser från den första perioden röjde en skarp
iakttagelseförmåga och på samma gång författarens varma medkänsla för samhällets
vanlottade bam, t. ex. de vackra berättelserna “Janko musikantenu och
“ Organisten i Ponikla“.
Men positivismens ensidiga och för skaldefantasien ofruktbara program
kunde icke tillfredsställa Sienkiewicz, lika litet som den i längden var till
fylles för Orzeszkowas litterära alstring. Förhållandena i Warschau blefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
