Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1 - R. G:son Berg, »Ur svenska sången»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att närmare utföra min synpunkt. Emellertid kan det ju förtjäna nämnas»
såsom exempel på, att de större personerna likväl fått sig rätt mycket
utrymme tillmätt, att Snoilsky har 34 sidor, Rydberg 29, Runeberg 26,
Kellgren 25, Tegnér 23, Wirsén 21, Lenngren 20, Heidenstam, Strandberg och
Topelius 18, Leopold, Wallin och Levertin 17, Lidner, C. Fr. Dahlgren,
Malmström och Fröding 18, Braun och Sturtzen-Becker 15, Atterbom, Bellman,
Franzén, Nyblom och Ossian-Nilsson 14, Geijer, Per Hallström, Bååth och
Karlfeldt 13, Stagnelius och Wennerberg 11, Bäckström, Creutz, Fr. A.
Dahlgren, Gellerstedt och K. A. Melin 10.
Hvad som härvid särskildt är förtjänstfullt, synes mig, det är
perspektivet, som låtit senare tiders skalder bli jämförelsevis rikare företrädda än äldre.
Samlingens syfte har naturligtvis varit, att lämna en fyllig bild af vår
lyriks blomstring och växt under ett och ett halft århundrade. Den skalt
helt säkert därjämte tjäna till att tillsvidare fylla en lucka i vår antologiska
litteratur — en samling af för deklamation tjänliga skaldestycken, där den
mindre litteraturkunnige vid behof för tillställningar och fester ra. m. d. finner
ett urval stäldt till sin disposition. Ett sådant skulle verkligen tjäna en god
sak. Recitation af dikter håller åter på att bli en vanlig sak vid samkvämen,
något som man ur alla synpunkter måste vara glad öfver, och den bör
understödjas. En olägenhet, som nu gör sig kännbar på många håll och vid
många tillfällen är just svårigheten att få tag på lämpliga
deklamations-nuramer, isynnerhet om det gäller att utan dröjsmål få i handen det önskade.
Följden häraf är vanligen den, att man tillgriper första bästa dikt, hvilken
ofta nog ger föga behållning. Ofta kommer ej den behöfliga omväxlingen
till sin rätt.
Warburgs antologi lämnar nu ett ganska rikt och ganska omväxlande
material, ehuru den ju inte haft denna speciella synpunkt att gå ut ifrån.
Men den rymmer en så afsevärd del af Sveriges lyriska mästersång, att den
bör kunna räcka till för en början. Och till framgent begagnande öppnar
den väg genom att peka på ett stort antal författare af här karaktäriserad
egenart.
Det är naturligtvis inte möjligt att ge intresserade och amatörer detaljerade
anvisningar för valet af deklamätionsnummer. Man kan endast lämna några
allmänna synpunkter, då de två viktigaste grunderna böra vara den
dekla-merandes egen förkärlek eller läggning för vissa arter samt det särskilda
tillfällets kraf. Det är ett misstag att tro sig göra väl genom att inskränka
sitt val inom den vanligen förekommande deklamationsrepertoaren. För att
nå ett godt resultat vid recitation är det ju först och främst nödvändigt att
ha gry, anlag för deklamation, samt teknik och vidare att man känner mellan
sig och det man föredrager det själiska samband, som gör recitationen till
ett själfständigt verk, nyskapandet — något som förekommer i någon mån
äfven vid det anspråkslösaste föredrag af en dikt, om det sker af hjärtat.
Men härför fordras att man väljer med omsorg.
Vid recitation bör man söka ut sådana dikter, som äga en god form,
hvilkas rytmik är ledigt framställd och klangfull. Öfver hufvud lämpar sig
mera dramatiskt formade dikter bättre än enbart tankedikter. Mycket korta
och mycket långa dikter gör man klokast i att undvika. Berättande dikter
ha i allmänhet lättare att fängsla intresset än känslodikter — men
hufvud-saken är naturligtvis den styrka, med hvilken stämningen är gifven och
åter-gifves vid läsningen. Våra stora skalder böra naturligtvis aldrig förgätas af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
