- Project Runeberg -  Folkbiblioteksbladet / 1906 /
78

(1903-1911)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3 - E. Ingers, Önskemål för folkbiblioteksrörelsens utveckling i vårt land

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Har barnet i skolan lärt sig att använda böcker och älska böcker, då
slocknar ej detta intresse så snart, då söker den vuxne gärna upp
folkbiblioteket. Och läraren måste då finna, att hans uppgift ej slutar med
skolbiblioteket, samt att den intressemotsats, som kan uppstå mellan detta och
kommunbiblioteket, aldrig bör få leda till, att det ena lefver på det andras bekostnad.

För ett biblioteks rätta trifsel är ett godt bokurval en nödvändig
förutsättning. Men härför fordras ej blott medel att köpa böcker utan äfven
bokkunskap, först och främst hos den som förestår biblioteket i fråga. Att önska
vore, det föreståndarne för våra bygdebibliotek i allmänhet besutte litet större
kännedom om hvad för slags litteratur, som lämpar sig för deras, läsekrets.
I många bibliotekskataloger träffar man alltför ofta på böcker, som knappast
kunna rubriceras som annat än skåpfyllnad, och hvilkas förekomst tyder på
mindre lämplig användning af befintliga anslagsmedel. Vid bokinköp har man
ju nu för tiden utmärkta hjälpredor i de bokförteckningar, som utgifvas af våra
bokförmedlingsbyråer, och att anlita såväl dessa kataloger som byråernas bistånd
är i hvarje fall en bättre utväg än att — lämna en order till en antikvarisk
bokhandlare att själf utvälja och skicka för så och så många hundra kronor
böcker. På detta hart otroliga sätt ha emellertid flere nya bibliotek här i
Skåne tillkommit. — Äfven aldrig så goda bibliografiska hjälpredor kunna
dock ej göra bokkännedom umbärlig för en biblioteksföreståndare. Han
behöfver sådan, ej blott för att göra goda inköp utan än mer för att kunna ge
sin kundkrets den nödiga vägledningen i val af läsning. Han bör t. ex. i fråga
om skönlitteratur kunna förstå att skilja på hvad som är blott
förströelseläsning och hvad som är af mera gedigen halt, så att han kan ge den, som
tröttnat på den “lösa maten", anvisning på mera närande andlig kost. Han
bör äga nog omdöme att afgöra, hvad som i hans boksamling passar för olika
ålders- och utvecklingsstadier, så att han blir en pålitlig rådgifvare för den,
som ej själf förstår att välja. Ett folkbibliotek af någon omfattning kan ju
ej inskränka sitt bokförråd till sådan läsning, som passar för alla, det kan ej
nöja sig med bara böcker “för den mognare ungdomen". Men skall den
öfver-drifvet ängsliga försiktighet man på många håll iakttar, särskildt då det gäller
anskaffning af skönlitteratur, kunna dämpas till sina rätta proportioner, då fordras
det, att biblioteksföreståndaren har kunskap och urskillning nog att ej sätta i
händerna på en öfvermage böcker, som kunna i osund riktning påverka hans
föreställningslif, fastän de kanske förträffligt passa för en vuxen och
omdömesgill människa.

För den, som ej själf har tid till mycken läsning, kan det ju vara svårt
nog att skaffa sig den bokkunskap, som erfordras, och i många fall får väl
ändå den personliga uppfattningen ersättas af andras omdömen, sådana man
kan hämta ur litteraturhistoriska verk, tidningsrecensioner o. d. Men vore ej
detta ett ämne värdt att upptaga på programmet för våra akademiska
sommarkurser, där så många lärare och biblioteksföreståndare äro samlade? Man
kunde där hålla föreläsningar såväl om biblioteksväsen i allmänhet (dylika ha
förekommit vid sommarkurserna i Stockholm 1904) som särskildt om litteratur,
äldre och nutida, bedömd från folkläsningssynpunkt. Gärna kunde man därtill
anordna diskussioner, hvarvid intresserade och fackmän finge tillfälle att delge
sina erfarenheter och åskådningar.

I hvarje bibliotek gäller det att med de penningmedel, som stå till buds,
åstadkomma så stor effekt som möjligt d. v. s. att kunna erbjuda läsekretsen
ett så stort antal väl valda böcker som möjligt. Med de knappa tillgångar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:28:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkbbl/1906/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free