Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3 - Johan Bergman, Populära arbeten om och från den romerska antiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V. Rydberg, Den romerska kulturen (i hans kulturhistoriska
föreläsningar, hållna vid Stockholms högakola), hvilket arbete dock uteslutande
behandlar vissa sidor af kejsartidens romerska kultur.
En statsrättslig och i någon mån kulturhistorisk framställning, som gäller
den äldre tiden, äger man i den lilla broskyren af
P. G. Lyth, Det republikanska Rom samt i den efter E. Hula
bearbetade läroboken af
G. Göransson, Romersk fomkunskap. Den som vill ha en mycket
ingående framställning af den romerska fomkunskapen hänvisas till ett större
nyligen utgifvet arbete af professor
J. M. Sundén, De romerska antikvitetema, en bok, som visserligen
närmast är afsedd för det akademiska studiet och innehåller talrika oöfversatta
citat från latinet, men som det oaktadt äger många verkligt populära
partier, som äro fullt begripliga för hvem aom hälst.
I afseende på de storartade och för Roms kultur så upplysande
ruinminnesmärkena och från antiken kvarvarande konstverken i Rom och den
ut-gräfda romarstaden Pompeji hänvisas till
J. Bergman, På klassisk mark, 2:dra uppl. 1906 (Haeggströms förlag),
första bandet.
J. Centerwall, Det antika Rom.
V. Rydberg, Romerska dagar.
R. Röding, Pompeji, en bild ur det antika stadslifvet (numera blott
antikvariskt tillgänglig).
J. Bergman, Pompeji, dess förstöring år 79 e. Kr. och dess
återupp-ståndelse i våra dagar.
Af prosaskrifter från den romerska antiken må följande allmänt tillgängliga
öfversättningar anföras:
Cicero, En åldrings tankar om ålderdomen, öfvers. af P. G. Lyth, en
älskvärdt och snillrikt skrifven essay af Roms förnämste populärfilosof och
talare (t 43 f. Kr.); af Cicero finnes äfven »Valda tal» i öfvers. af Julius
Centervall, samt »Om talaren», ett slags handbok i retorik, öfvers. af Axel
Jakobsson.
Livius, Romerska historien, öfvers. af O. Kolmodin. Den vid vår
tid-räknings början lefvande Livius var näst den senare framträdande Tacitus,
Roms störste häfdatecknare. Större delen af hans verk, som sträckte sig
från Roms äldsta, halft mytiska tid ända till Livius egen tidsålder, har gått
förlorad, men vi äga kvar de 10 första delarne (c:a 750—300 f. Kr.) samt
delame 21—45 (c:a 220 -170 f. Kr.) och några fragmenter därtill. De 10
första delame samt några af de senare finnas öfversatta. Intressantast torde
l:sta, 21 och 22 delarna vara.
Tacitus, Annaler af M. Sundevall (endast antikvariskt tillgänglig).
Tacitus, Agricola, öfvers. af Vilh. Lundström. Tacitus, som lefde omkr.
100 e. Kr., är en större historisk tänkare och konstnärligare stilist än Livius.
En högintressant bok är den samling af bref vi äga i behåll af Tacitus
vän och samtida
Plinius den yngre, (urval ur hans bref öfvers. af J. Bergman, med en
studie öfver författaren; Klassiska Biblioteket n:r 2). Bland dessa bref
förekomma bl. a. de bägge berömda skrifvelserna till Tacitus angående
Vesuvius-utbrottet år 79 e. Kr., då Pompeji och Herculanum begrofvos — Plinius
den yngre bevittnade som yngling denna händelse — samt den icke mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
