Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3 - Odal Ottelin, Litteraturläsning - Arne Arnesen, Et tysk udlaanssystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slutligen må framhållas än en sak bland de många, som här vore att
tala om. Skolans litteraturläsning bör också åsyfta att låta barnen’ och de
unga erfara den lyckokänsla, som ligger i att gripas af det sköna i konsten.
Inte så, att vi skulle söka göra våra skolpojkar och skolflickor till
drömmande lyrici, som går upp i stämningar och sätter skönhetsintrycken som
det högsta goda. Men så, att de få känna det lyftande och frigörande i
att genom konsten föras bort från det hvardagliga. Skolan skall ge dem
känslan af att läsning af diktverk kan ha något af fäst och högtid och glädje
öfver sig och kommer som solskensdager i hvardagslifvets enformiga grå,
som friska och starka vindar till unga sinnen. Därför behöfs ingen särskild
minnes- eller högtidsdag, inga särskilda anordningar. Det behöfs bara,
att läraren själf har förståelse för diktningen, dess väsen, dess mål och medel,
och att han är med af hela sin själ. Då får han också de unga med och
lär dem utan några lärdomar att lyssna till konstens språk. Hvilken
hvar-dagstimme som hälst kan på några ögonblick förvandlas till en sådan
poesins och konstens heliga stund — men blott af den, som tror på konstens
heliga ande. För hvarje annan blir orden döda och det hela en
konventionell ceremoni eller en lektion efter receptet. Det syndas åtskilligt i våra
skolor vid läsandet af diktverk. Man är så mån om att de unga skola förstå
allt och sentera finesserna, att man pratar sönder stämningen och tar bort
doften från dikten. Därigenom hindras just det rätta förståéndet. Det
vackraste, det finaste vi känna inom oss, det räcker ändå våra egna fattiga ord
inte till att tolka — den saken kunna vi öfverlämna åt dem, som äro diktare
af Guds nåde.
Odal Ottelin.
Et tysk udlaanssystem.
En fremmed bibliotheksmand, som besøger Tyskland og har en smule
kjendskab til engelske og amerikanske udlaansmethoder, vil blive forbauset
over, hvor faa spor disse har afsat i de tyske folkebibliotheker. Ingensteds
det Brownske dobbeltkortsystem, ingensteds “aabne-hylder* og kun et par
steder en indikator. Omtrent överalt arbeides der med stedegne og upraktiske
systemer, som besværliggjør en rask ekspedition.
Jeg har imidlertid i sommer havt anledning • til at stifte bekjendskab
med en undtagelse fra denne almindelige regel ved et besøg i det nye
folke-bibliothek i forstaden Plauen ved Dresden. Det system, som anvendtes der,
bød paa saa mange fordele, at det synes mig at fortjene opmærksomhed
overalt, hvor man ikke vil eller kan indføre “aabne-hylder* eller indikator.
Bibliotheket i Plauen, en gave fra fru bryggerieier Bienert, blev indrettet
ved begyndelsen af dette aar under ledelse af bibliothekar Walter Hofmann
og aabnedes den 19 februar med en bogbestand af 5,500 bind. Katalogen,
som forelaa trykt samtidig, har vundet almindelig anerkjendelse som en
mønsterkatalog for middels store tyske bibliotheker. Udlaanet antages dette
første aar at ville naa ca. 70,000 bind, en ret respektabel ydelse i
forhold til den korte aabningstid og stedets folkemængde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
