Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4 - Carola Sahl-von Koch, Elsa Törnes Solidarböcker - E. S., Hugo Öbergs böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Böckerna, framförallt den sista, röja däijämte en ej obetydlig formell
talang, och där finnes sidor — så underligt det kan tyckas med hänsyn till
det prosaiska ämnet — hvilka kännetecknas af sann konstnärlig flykt.
Elsa Töme betecknas utan tvifvel af många som fanatiker —
reform-ifrare i alla tider ha rönt samma öde — men lystra till henne kan ingen
underlåta, och den väckelse, hon åstadkommit rundt om i jlandet, är fröet till
de åtgärder, som förr eller senare måste komma.
Det är icke ofta en författare röner framgång eller ens lyckas väcka
publikens uppmärksamhet, när han för första gången åt densamma öfverlämnar
ett alster af sin penna. När emellertid Hugo Öberg år 1905 utgaf sitt
förstlingsverk, * Sonen*, hade det att glädja sig åt allmänhetens stora intresse
och, jag vågar nästan påstå, lika stora beundran.
Denna bok, * Sonen*, är berättelsen om ett hem; ett hem där
disharmoni och djupt elände råder, där fadern, en f. d. välbärgad och skicklig ingeniör,
har sjunkit djupt, har blifvit en drinkare, som står närmare djurets än
människans nivå. Hans olyckliga hustru är plikttroheten och tålamodet personifierade.
Men det hvilar icke öfver henne något af detta himmelska, änglalika, som
kännetecknar martyren; hon har blifvit bitter till följd af sjukdom och armod
och moraliska lidanden. Men hon är seg och tålig, biter, ihop tänderna och
arbetar och stretar, drifven af ansvarskänslan för sina bägge barn, sonen
och dottem.
Dottern skymtar då och då fram och ter sig som “en flicka som alla
andra,* skulle man vara frestad att säga. Sonen däremot är den af författaren
bäst utförda karaktären. Han känner ända från sin barndom två väsen kämpa
inom sig, som bägge vilja ha herraväldet öfver honom; det ena är faderns
natur, det andra modems. Och på ett visserligen väl realistiskt men om stor
människokännedom vittnande sätt framställer författaren i sin bok hurusom
den unge Henrik, efter många långa och svåra strider, lyckas bekämpa
skuggsidorna i sin karaktär och danar sig själf till en motståndskraftig och stark
man. —
År 1906 följde Öbergs nästa arbete, som han kallar “Makter.* Äfven
denna bok är *en bild ur verkliga lifvet*, eller rättare sagdt, en bild af det
dystraste, svartaste, mest degenererade i vårt samhällslif. 1 denna sin bok
framhäfver Öberg det usla och låga på ett sä sårande realistiskt sätt, att
läsaren ej med bästa vilja i världen fullt kan njuta af arbetet, som dock i många
afseenden är värdt erkännande och trots allt måste väcka en viss beundran.
Det finnes i Öbergs stil något mycket tilldragande, stundom rent medryckande.
I synnerhet är detta fallet när han analyserar sinnesstämningar, skildrar
själs-kval och själsstrider; och vid sådana tillfällen visar han sig ofta vara en
skarp psykolog, som sett och studerat människorna på närmare håll än
de flesta.
Trots dessa förtjänster synes mig emellertid “Makter* ej i första rummet
böra rekommenderas till intagande å folkbiblioteken.
C. v. K.
Hugo Öbergs böcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
