Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4 - Yttranden om några nyutkomna böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. A. Karlfeldt, Flora och Pomona. Wahlström och Widstrand. 2: 75. b. 4:25.
Vi ha rörligare och mera sällsamt utformade poetbegåfningar än Karlfeldt. Vi ha
ingen manligare, märgfullare, mera trohjärtadt mänsklig. Han är en stor och i det
närmaste otadlig konstnär, och hans egenart har plöjt sig en bred fåra i vår diktning.
Han har riktat denna med nya klangfigurer och nya rimfynd, och hans poetiska
vokabulär har tillfört oss ord af gammalnationellt och delvis provinsiellt ursprung, som på
ett förvånande sätt måla och lefvandegöra. Hans melodi har icke Frödings oändliga
välljud eller gratie, den är kärfvare och kan vara kantig nog ibland, men den är hans
och ingen annans, och som uttryck för starka och hela känslor, för den naivt djupa
lifstro som aldrig sönderdelar, utan gläds eller sörjer helt oreflekteradt, har han en
säll-spord makt. Mycket af det betagande i Karlfeldts diktning beror på denna skaldens
förmåga att kvarhålla det första intryckets friskhet genom en lång och samvetsgrann
konstnärlig process.
Flora och Pomona är årets mest vägande diktbok hos oss. Den är ett verk af
en fullhaltig och ytterst ursprunglig konstnär, af varm, äkta mänsklighet och af
inspirerad lyrik, med starkare rötter än de flesta i det som vi älska att kalla det svenska.
På nytt har Erik Axel Karlfeldt fastslagit sin särställning i vår vitterhet, och hans namn
är väl efter Heidenstams det största och samlingskraftigaste af våra i denna dag lefvande
och verkande skalders.
Bo Bergman i Dagens Nyheter.
Oscar Levertin. Carl von Linné. Några kapitel ur ett oafslutadt arbete. 3: —,
Att ingå på verkets rent vetenskapliga betydelse, faller utom min uppgift och
min kompetens. Jag har endast velat angifva dess plats i Levertins produktion,
förklara hur nära det låg hans hjärta, som slog så varmt för fosterlandets odling, i
forntid och nutid, och hans tanke som lyste så klart och så oförtröttadt på denna odlings
väg. Det var, vid sidan af hans egen diktning, hans älsklingsverk, och det är ett
tragiskt öde, som lämilat det ofullbordadt.
Men liksom en antik torso vittnar om en förgången harmonisk och fulländad
helhet. så vittna dessa fragment’om hvad verket var i Levertins fantasi och hvad det skulle
hafva blifvit, om han fått sig beskärdt att fullborda det. Äfven som torso skall det
intaga en hedersplats i hans produktion.
(Tor Hedberg i Sv. Dagbladet.
Bröderna Mörk. Roman af Gustaf af Geijerstam. Albert Bonnier. Häft. 3: 75.
Geijerstams nya roman ’Bröderna Mörk* fortsätter den genre, förf. senast tog
fasta på i “Karin Brandts dröm" — herrgårds- och släktskildringen från farfars och
farmors tid. Frändskapen med nämnda berättelse är äfven på annat sätt påfallande,
icke därför att familjen Mörk på Björknäs uppges vara befrändad med Brandtarna på
Skogaholm, men framställningssättet, tonen i berättandet och detaljskildringens art äro
i bägge romanerna enahanda. Man märker, att de äro försök till svenska idylliska
prosaepos.
Utan tvifvel kommer äfven "Bröderna Mörk* att gå ut i flera upplagor.
Geijerstam är populär, och hvad han skrifver underhåller den stora läsekretsen. Hans sista
bok roar med sina omständliga detaljbeskrifningar från förra seklets midt, skildrar lif
och människor med bred vederhäftighet och tar vid några enskilda tillfällen säkert fast
på känslostämningen. Men något betydande litterärt värde äger den icke,
människo-framställningen saknar den psykologiska fördjupning, förf. eljest är i stånd till, och stilen
röjer brist på tukt.
D:r Sven Söderman i Stockholms Dagblad.
Svante Arrhenius. Världarnas utveckling. Geber. 3:75.
Om detta arbete i dess helhet ha vi vunnit den föreställningen, att det är en af de
märkligaste böcker, som utgifvits på svenskt Språk, lika läsvärdt som rikt på ämnen,
hvilka trots författarens vänliga uppfattning om allmänhetens intresse ligga utanför
mångas tankevärld, men äro mest värda att tänka på.
D:r C. Forsstrand i Sv. Dagbladet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
