Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ovan betonades, att det framför allt är Finlands nyaste politiska
och sociala utvecklingshistoria, som i Sverige förtjänar att bli känd på
ett grundligare sätt än tidningsnotiser och tidskriftsartiklar kunna
åstadkomma. Som grundval för ett sådant studium kan rekommenderas
Spångbergs ovan omtalade lilla skrift och Zilliacus’ anonyma utförliga
arbete. När ovädersmolnen först skockade sig över Finland, utgav Sven
Palme i broschvrform två föredrag 1891 om »Ställningar och
förhållanden i Finland» (75 öre). De återgåvo det svenska partiets uppfattning
av den dåvarande situationen och äro ännu läsvärda, om än de sedan
förflutna 16 årens händelser i mångt och mycket korrigerat där uttalade
optimistiska åsikter om den svenska kulturens starka ställning och
Finlands folks enighet på laglighetsgrunden. Den som vill något närmare
sätta sig in i de grundväsentligt skilda uppfattningar, som under den
mörka laglöshetsperioden bröto sig mot varandra, kan finna dem klart
uttryckta i två broschyrer från 1901, vilka diskuterade de vägar, varpå,
man borde söka skydda lag och kultur mot ryskt övervåld. Den ena
heter »Alla med!» (Otavas förlag, 75 p.l och är författad av senator
(iripenberg (signaturen Nemo): däri manades frän svenskt håll till den
språkpolitiska stridsyxans begravning och enig samling kring ett
laglig-hets- och reformprogram. Svaret från fénnomanskt håll kom i professor
J. ft. Danielsons med förord av Agathon Meurman försedda broschyr
T hvilken riktning? Med anledning av Nemos betraktelser».
(Borgå-Werner Söderström, 1902, 1 mark 50 penni), en av de få samman,
hängande framställningame pä svenska språket av det
gammalfenno-manska — eller som det själv älskar kalla sig »det finska» — partiets
ståndpunkt i inre politik och i författningsstriden. Just från denna
synpunkt år professor Danielsons broschyr — trots sin polemiska form
och sitt beroende av det dåtida politiska läget — värd att studeras i
Sverige. Värdefullast äro hans anmärkningar om den sociala frågan i
Finland. Det var i denna broschyr som den ödesdigra lösen utgavs för
eftergiftspolitiken »att inskränka den skedda olyckan till det minsta
möjliga och . . , bevara en bro, över vilken regent och folk kunna finna
varandra». Det konstitutionella partiet, den stränga laglighetens för-
-kämpar, ville däremot som bekant ej veta av någon »bro mellan rätt
och orätt», och deras genom en samverkan av lyckliga omständigheter
omsider med oanad framgång krönta »passiva motståndspolitik» kan
avläsas i ett helt nyligen utgivet arbete av professor Theodor Homén,
»Vårt passiva motstånd, politiska uppsatser 1899—1904» (Helios
förlag, 1906, 8 mark), vilket därjämte innehåller en värdefull kronologisk
förteckning över de viktigaste politiska tilldragelserna i Finland 1898—
1904, frän Bobrikovs ämbetstillträde till mordet på Plehve och
sammankallandet av 1904—05 års lagtima lantdag.
Den stora nationalsträjken i november 1905, vilken kom att
medföra »laglighetens återställande», har redan givit stoff till en rätt
ansenlig litteratur på båda språken, och mera är ännu att vänta.
Synnerligen intressant och trots sin minutiösa utförlighet både spännande och
lättläst är redaktör Sigurd Boos’ 752 sidor i stor oktav omfattande
arbete o Nationalsträjken i Finland. I. Helsingfors». (2 delar, 1906, 5
kr.) Där skildras dag för dag händelsernas utveckling i den finska
huvudstaden från de begynnande jämvägsstrftjkema som sympatiyttringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
