Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några nya böcker.
Verner von Heidenstam. Folkungaträdet — Bjälboarvet — (Alb.
Bonnier. Pris kr. 4: 50).
I Folkungaträdets första del — Folke Filbyter — ligger ännu den
tidigare medeltidens dysterhet och mörker över skildringen. I andra delen —
Bjälboarvet — är den gamla tidens hedendom, vidskepelse och grymma
sedvänjor ej alldeles försvunna. Trots de starka intrycken från kristendomens
världsuppfattning hava forntidens hemlighetsfulla och skrämmande väsen ej
helt förlorat makten över sinnena. Men grundtonen är här dock en annan, det
är den begynnande riddartiden, som nu brutit ned mycket av den gamla
råheten och fört med sig nya ideal, en ny »livsbelysning». — Huvudpersonerna i
Heidenstams sista bok äro de begge bröderna Magnus och Valdemar,
den store Birger Jarls söner. De båda bröderna äro varandras motsats
ej blött till det yttre utan även till själsgåvor och viljeriktning. Den
ljuse, finlemmade Valdemar är det vänsälla och godhjärtade lättsinnet
förkroppsligat, konstnärsnaturen, vilken blott följer stundens infall,
kvin-notjusaren och kviimodyrkaren, som ej är sig själv, om han ej i sin
närhet känner värmen från ett kvinnligt väsen och som tanklöst
försummar kungapliktens krav. Vid hans sida står den mörkhyade Magnus,
den bome härskaren, kraftnaturen som behövdes för att böja de
motspänstiga under lagens majestät, för att »sätta tak och spira på faderns
rik.sbygge». Han, som särskilt prisades som lagvårdaren, når dock icke
kronan utan svek. Från barndomen känner han huru misstron omgiver
honom, och detta länder honom icke till godo. Men de svek han kunde
beskyllas för, sonar han fullständigt genom den viljans trängtan mot det rätta,
som ständigt utmärker honom och det sätt varpå han brukar sin makt.
»Bakom hans själs många utanverk och försåt fanns det en kämpes
breda, godmodiga, omutliga hederlighet. Den tog aldrig ut sin rätt utan
strid, men det var just i sådana stunder, då han stod med den mulna
pannan fylld av åskor, som han växte och vann hjärtan.» Magnus led
och frestades av att vara född »en knapp lillfingersbredd nedanför
toppen, nedanför den högsta lyckan och härligheten» och käiyier med sig
att härskarkraften bodde hos honom och ej hos brodern. Därför drevs
han till tankar och handlingar, som gjorde honom motbjudande för sin
egen stränga uppfattning: »En ljusets riddare framför sin härskare utan
fläck på skölden, det är den riddar Magnus, som jag drömmer om.»
Egendomlig är hans starka kärlek till brodern, som varar genom livet.
Den tunge Magnus känner en kanske omedveten beundran för den
harmoni, som trots allt utmärkte den lättsinnige svärmaren Valdemar. Just
härigenom blir striden mellan bröderna så egendomligt fängslande. Bland
förgrundsfigurerna märkes ock Jutta, svägerska till Valdemar, och den
otillåtna kärleken mellan dessa båda, vilken bidrog till konungens fall,
bildar en viktig del av innehållet. Jutta är tecknad med ett
mästerskap, som vittnal- om huru väl Heidenstam känner de hemligaste
rummen i kvinnohjärtat och kvinnosjälens finaste skiftningar. Huru
bedårande är ej den unga kvinnan tecknad! »Alltid var hon i hänryckning
över något, antingen det var kvällssången från ett kloster eller liom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
