Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manfattning av hela vårt folks historia, misstron till egna krafter, under
några stora perioder hävd genom stora konungars manhaftiga gärningar.
Detta synes vara en ej nog beaktad sida hos Selma Lagerlöfs
mästerverk. Och om ej den sidan i undervisningen framhäves, kommer
en god del av det goda i boken att ligga obrukat. Skildringen av
Blekinge, »trappan med de tre trappstegen», må vara än så sinnrik,
men jag dröjer hellre vid de grå råttorna på Glimmingehus, de sista
kvarlevande av ett fordom härskande släkte, som nu »alltid omtalades
med aktning, därför att de hade visat mycken tapperhet i strid med
sina fiender och mycken uthållighet under de stora olyckor, som hade
övergått deras folk . . . Ingen kunde låta bli att beundra de sista av
släkten, som hållit ut så länge».
Samtidigt med att vi fingo Selma Lagerlöfs bok, kom Karlfeldts
sista diktverk, i vilken även denna sammanknytning av tider och
släktled besjunges, så i »Det förgångna:»
I gamla visor klingar det,
i gamla danser svingar det,
vinden i gamla skogar
går med dess lätta fjät.
Det skimrar från den första skyn
som seglar norrut ljus om hyn,
tidigt, när vildgässplogar
styra mot bergens Dryn.
Så flyga både i Selma Lagerlöfs prosa och i Karlfeldts vers
vildgässen ut över ett land, som är vårt och som är framtidens, därför att
det varit fädrens. Och det ligger ingen motsägelse i, att under denna
nyvaknandets tid känslan ånyo väckes för allt det, som skänkt oss vart
land och vår kultur, att Ingemarsgärdens-Sveriges förkunnerska vänder
dess uppväxande släktes tankar till dem, som bröto marken och reste
gärdslet kring åkrama, att med de nya förhoppningarna tankarna följa
. . . den första svalans flykt
och reda sommamästet tryggt
uppe i byn där fädren.
hennes och mina, byggt.
Odlingsflit och värnkraft, de tvänne trådar vilka ständigt måste
tvinnas samman, om ett samhälle skall kunna bestå, de ha aldrig bättre
spunnits för »Sveriges bamaskolor» än av Selma Lagerlöf. Och liksom
hon börjat sin bok med »Den signade dag» och »Sveriges karta», kunde
uon sluta den med slutversen av »En envis dalkarls visa»:
Och den som kan öppna med fromhet sin mund
och bedja en bön av sitt hjärtas grund,
han må väl önska:
Giv alla dem som vid älvarna bo
förnöjsam ro,
låt landet grönska,
men fyll det främst med mandom och tro!
Gustaf Stridsberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
