Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mäkta svär, och det gäller att tillfredsställa den stora allmänhetens begär
efter det extraordinära och rafflande.
Därför de spaltlänga, ingående redogörelserna för den sista
försnillningen, den sista stölden, det sista mordet. Särskilt äro morden ocli
de sexuella förbrytelserna goda nummer. Intet döljes. För någon tid
sedan häktades en person för homosexuella förvillelser. Ett par dagar
senare avtrycktes i ett par större stockholmstidningar hela protokollet
från polisdomstolen, avslöjande förhållanden sådana, att trycktyperna
borde ha smält av blygsel över att behöva sända den intima skildringen
av dessa perversa orgier in i de tusen hemmen. Jag utelämnar vidare
exempel, enär var och en snart sagt dagligen själv blir vittne till huru
alla sensationella bedrägerier och förbrytarbragder utmyntas i pressen.
Betänkligt är det faktum, att landsbygden minst lika gärna tager
efter huvudstadens fel som dess eventuella förtjänster. Skandalpressen
har en orimlig spridning ute på landsbygden, ja i de rena
bondsock-nama. I bokhandeln i en av de största socknarna kring Siljan fick jag
i vintras höra, att ett ökänt skandalblad fran Stockholm var den mest
efterfrågade stockholmstidningen, på grund av de utförliga
rättegångsreferaten och sysslandet med erotiska skandaler. Jag tillåter inig citera
en framstående auktoritet, psykiatrikem prof. Frey Svenson, som i sin
ypperliga bok Själslivets hygien yttrar: »Det är intet tvivel underkastat
att tidningarna genom sina utförliga referat av brotten ... ha ett drygt
ansvar för åtskilliga brott. Det är högst få, även bland Sveriges
tidningar av rang, som tyckas ha sitt ansvar i detta avseende fullt klart
för sig. Det duger icke att skylla på allmänhetens dåliga smak, det
är den som pressen skall fostra till ett bättre.»
Ehuru den svenska pressen i stort sett står fullt lika högt, ja högre
än pressen i andra europeiska länder, torde det dock vara på sin plats
att vid ett tillfälle som detta uttala en varm förhoppning, att den
stormäktiga tredje statsmakten så mycket som möjligt ville undvika att taga
exempel från den amerikanska, gula pressen och i stället ha sin
ansvarsfulla, folkuppfostrande uppgift för ögonen.
* •
Jag övergår nu till att tala om huru folkbiblioteksverksamheten bör
organiseras, dels lokalt, dels genom sammanslutning.
I den kungl. kungörelsen om statsunderstöd åt folkbibliotek nämnas
3 olika slag av bibliotek 1) församlingsbibliotek (som kunna utgöras
ax-skolbibliotek) 2) kommunbibliotek och 3) föreningsbibliotek. Vilka
bibliotek bör man upprätta?
Klart är att det inom varje skoldistrikt måste finnas ett
skolbibliotek, och vi böra sålunda upprätta ett församlingsbibliotek att tjänstgöra
såsom skolbibliotek. Men det behöves även ett egentligt folkbibliotek,
och vi ha då att välja mellan ett kommun- eller ett föreningsbibliotek.
Men dä församlingsbibliotek ocli kommunbibliotek inom samma distrikt
icke vart för sig kan erhålla fullt statsbidrag, men församlings- och
föreningsbibliotek kunna erhålla detta, synes det sålunda vara riktigast att
upprätta ett församlingsbibliotek såsom skolbibliotek och ett
förenings-bibliotek såsom egentligt folkbibliotek. Återstår då frågan: vilken
förening bör upprätta och vårda biblioteket? — Det är naturligtvis icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
